Om alla var lika tydliga som Sam

Krönika

Signaler kan ta sig så många uttryck. De kan vara direkta, rakt på så att säga, eller diffusa.

En del har lättare att plocka upp vissa personers signaler, andra ser inget alls trots att man mer eller mindre viftar med dem precis framför ögonen.

Men signaler, även om de är diffusa, är viktiga.

Utan signaler skulle det till exempel vara kaotiskt att ta sig från punkt A till B i en bil i en storstad, även om nu en del bilförare bestämt sig för att signaldelen av bilen är ett onödigt tillbehör och bara ska användas i nödfall.

Utan rätt signal skulle man inte veta om man kommit för långt in på en annan människas personliga zon, inte heller om hen börjar bli otålig och bara vill lämna det spontana mötet och samtalet, som pågått i en kvart mitt på trottoaren på lunchrasten. Då kan det vara bra att veta när man ska sätta punkt.

Men även här kan en del personer ha svårt att se gränserna. Läser man signalerna rätt, och korsar gränsen, kan man å andar sidan hamna i en maktposition som kan vara gynnande det också. Det finns många företagsledare och politiker som använder sig av den taktiken.

Vad han, eller för den delen hon, vill förmedla med påsen från en snabbmatsrestaurang som slängs strax efter Skavstarondellen två-tre gånger i veckan nattetid, har jag ingen aning om. Kanske att hen är hårt hållen hemma och hen i varje fall vill bestämma var skräppåsen ska placeras. Eller vill den personen möjligtvis skryta med att hen fått mat i dags också.

Signalerna som dyker upp på sociala medier när man varit inne och till exempel tittat på en resa eller en klänning kan vara lite jobbiga. Tjatiga faktiskt. Antingen har man köpt varan och är ganska nöjd med den, annars har man avstått och blir på nytt påmind att man kanske borde ha slagit till ändå.

Signalerna min hund ger mig är väldigt tydliga. När han sätter sig nära benet och bedjande tittar först på mig sedan på osten som jag håller på att skiva upp kan det inte vara tydligare. Inte heller när han ställer sig framför min mans fåtölj och ber om massage med fötterna. Varje kväll, samma tid.

Det vore bra med så tydliga signaler egentligen. Signaler som inte går att missuppfatta. Signaler som gör att man inte blir stalkad eller tror att man blivit utfryst på jobbet.

Läs mer om dessa ämnen

Krönika