S, M eller L – ingen som vet?

Krönika

Alla är vi olika och tur är väl det, brukar man säga. Men på något konstigt sätt verkar klädindustrin tro att vi har begåvats med en och samma kroppsform.

När jag står där i provrummet och slitande försöker få en klänning över huvudet, efter ett misslyckat provförsök, kan jag inte undgå att tänka på det.

Vem ska ha alla dessa trådsmala kläder som det står L på men där tyget ändå inte räcker till för att täcka hela min lekamen?

Tidigare var large just en stor storlek, M var för mellanvarianten och S och XS vände sig till de riktigt små.

Okej, jag kan inte längre kategoriseras i anorexia-facket, där jag en gång i tiden befann mig med ett sjukligt BMI, men man borde ändå kunna hitta vettiga kläder.

Har de som håller på att sy upp de här kläderna egentligen gått ut utanför dörren och sett hur människor ser ut i dag? Twiggy-idealet är för länge sedan passerat, även om man hela tiden vill bli smalare, och tittar man på den generation ungdomar som växer upp nu, som rör sig betydligt mindre än tidigare, så har midjemåtten helt klart blivit större.

Var ska de hitta sina kläder? Inte i de vanliga klädaffärerna i varje fall om det inte finns XL, XXL och XXXL. Och då brukar det dessutom bara läggas mer tyg över buken och inte så mycket någon annanstans.

Ser man på vad som reas ut också så är det just kläder i storlekarna S och XS, vilket måste betyda att det är de kläderna som blir över. Och vad beror det på? Att inga trådsmala vill ha just det klädesplagget, eller att det inte finns så många smala personer, välj själv.

Såg en bild på sociala medier tagen i en affär med en skyltdocka som hade både krökt rygg och putande mage. Det var realistiskt. Kanske inte så snyggt, men en vanlig kropp.

Jag vet, om man letar så hittar man alltid något som passar, men för att hitta just det där rätta klädesplagget är det viktigt att prova sig fram. En medium i en affär kan vara large i en annan. Tidigare så visste i varje fall jag i vilken kategori jag hörde hemma. I min garderob har jag till exempel en fleecetröja i storlek XXL, inhandlad till min man men som han inte fick på sig, men som passar mig om än att den är lite för lång i ärmarna. Och det var ändå en tröja inköpt på herravdelningen. Hur hade klädtillverkarna tänkt sig att det skulle fungera?

Kanske är en klassisk mumu det bästa. En storlek för alla och dessutom kan man ju byta till bikini där under utan att väcka anstöt.

Läs mer om dessa ämnen

Krönikamode