Tränar för bättre liv 2018

Krönika

Vad blev ert nyårslöfte i år? Sluta röka eller börja träna? Båda två måste finnas i topp på listan över nyårslöften. Jag kan inte tänka mig något annat även om jag inte kan bevisa något med hjälp av experter.

Och visst är det så när man står inför ett nytt år och tänker tillbaka på året som varit. Inte sjutton tänker man på allt positivt utan mer det man velat ha ogjort och det som kan förbättras.

För egen del försvann den sista blåögdheten om att lita på sina medmänniskor 2017. Efter två inbrott och ett stulet kreditkortsnummer så har jag en hälsosam misstänksamhet mot allt och alla numera. Jag skriver upp alla bilnummer som susar förbi på grusvägen upp till huset och i stället för att glatt vinka till okända får de nog finna sig i arga ögonkast. "Vem ska ni nu stjäla hos" brukar jag tänka. Jag kan faktiskt inte hjälpa det. Någon har trängt sig på och förstört min tilltro till alla. Det hjälper knappast heller att polisen rycker på axlarna och säger: "Har det hänt en gång, händer det säkerligen igen och vi kan inget göra".

Med kameror, galler och säkerhetslarm känns det lite säkrare och egentligen förundras jag över hur godtrogen jag var tidigare. Att jag inte trodde att sådana detaljer inte är ett måste i ett samhälle som blivit allt tuffare. Borta är tiden när man lämnade dörren olåst om man bara skulle ut och promenera, eller i de fall man skulle vara borta en hel dag låste och lämnade nyckeln helt synlig under dörrmattan. Det räckte eftersom själva låsningen av dörren var en tydlig gränsdragning: Ingen är välkommen just nu. Ärligt talat, det sistnämnda var faktiskt riktigt länge sedan, på landet hos min mormor, men ändå.

Hur var det då med löften?

Jag har aldrig rök, så den biten behöver jag inte ta bort, men min träning kan helt klart förbättras. 2017 har blivit hoppig. Så snart jag har börjat komma i gång med träningen på allvar så har jag antingen blivit sjuk eller skadat mig. Jag som funderat över om hälsporre egentligen är något att oja sig över, ståtar numera med ett praktexemplar som värker konstant om jag gått eller stått länge eller just klivit upp på morgonen. Men strax före jul kom jag i varje fall i gång med träningen igen. Förhoppningsvis kan jag komma över träningströskeln igen utan att drabbas av nya bakslag.

Träning är verkligen en färskvara. Om man är borta några veckor märks det direkt. Samtidigt kommer man snabbt på varför man spendera tid på att svettas. Känslan under och efter ett pass är ganska skönt. Jag måste erkänna att de bästa idéerna kläcks just i en crosstrainer-maskin eller under en skivstång. Det är som om hjärnan kopplas bort från allt annat den annars måste fokusera kraft på och kan bara vara kreativ.

Så ut och ta vara på det nya året och gör det till ett bättre år än det förra.

Läs mer om dessa ämnen

Krönika