Den 26 oktober lämnade Kaj Sjunnesson detta jordiska liv . Vi tänker och sörjer med hans familj, Ann och barnen Martin, Nina och Henrik med familjer.
Kaj Sjunnesson lämnar många spår efter sig inom fårvärlden, inte minst från vårt läns Fåravelsförening här i Sörmland. Tidigt blev han invald i styrelsen. 1986 utses Kaj att från vår styrelse representera ”slakten”. Det vill säga bevaka och föra diskussioner med slakterierna framförallt med Linköping. 1988 väljs Kaj till vice ordförande i styrelsen, samma år väljs han också in i Svenska Fåravelsförbundets styrelse.
1994 utses han till styrelsens ordförande i Sörmland och innehade den rollen i tre år.
År 1976 var han en av de drivande krafterna att starta tackringar tillsammans med fem övriga besättningar i norra Sörmland. Att arbeta tillsammans med andra fårbesättningar med liknande produktion, ansåg Kaj, kunde ge flera fördelar. För sina insatser med att leverera fina och välväxta dilamm, erhöll han och Ann Gastronomiska Akademiens utmärkelse 1992. Kaj bar en kunskap som få när det gällde lammköttsproduktion. Bra konformation, bra foder och bra avelsmaterial rakt igenom.–
Han insåg betydelsen av att starta en baggauktion förlagd till Linköpingsområdet, år 1995. Slogan för auktionen myntades av Kaj till ”Kvalitetslamm kräver kvalitetsbaggar”. Detta gäller lika starkt än i dag. Kaj och Ann erhåller ytterligare ett stort pris år 2006, den här gången uppmärksammas paret från Svenska Fåravelförbundet och tilldelas dess hederspris.
Kaj talade varmt och öppet om sin besättning och sina tankar angående lammköttsproduktionen. Han var inte rädd att berätta om det som gått bra, likaväl som det han misslyckats med.
Dräktighetsscanning av tackor och muskelscanning av lamm, framförallt bagglamm, var något som Kaj tidigt insåg betydelsen av. Det måste man göra för att få en rationellare och kvalitetsmässigt bättre lammproduktion. I många år var Kaj samordnare av scanningen för flertalet besättningar runtom i landet.
Första gången jag (Barbro) träffade Kaj, var på en fårkurs på Ulfhäll på tidigt 70-tal. Den unga pojken visste redan då att han skulle överta Välnäs och svärmoderns får. Han var vetgirig, kunnig och intresserad som få, man kan säga att han redan då utmärkte sig. Jag kommer också ihåg att jag besökte Välnäs i februari 1975, besättningen började då ta fart och funderingar kring raser och produktionsinriktning hade startat.
Som person, var Kaj dynamisk, på gott och ont. ”Raka rör” som få. Han ville gärna testa sina åsikter! Det var inte alltid de gick hem, men det som gick hem kommer många att ha glädje av för lång tid framöver. Vi som lärde känna honom insåg att han hade ett gott hjärta, nära till skratt och var omtänksam.
Barbro Nord
Agneta och Anders Ericson
Monica Järleskog
Karin och Bengt Ericson
Kollegor i Södermanlands läns Fåravelsförening och Sörmlandsgruppen