Magnus öppnar dörren till Gripens omklädningsrum och visar vägen genom det in till allrummet. Här är han ofta.
När han började högstadiet var Nyköpings Hockey som bäst, och han hängde med vännerna till matcherna och blev fast. Senare fick han upp ögonen för vad som då var stadens andralag – Gripen HC Nyköping.
När Nyköpings Hockey gick i konkurs såg Gripen att det fanns en lucka att fylla. Man beslöt sig för att satsa, och Magnus valdes till ordförande.
– Det har varit skitkul, men också ett stort ansvar att bära, mycket administrativt. Klubben har gått så bra de här åren, från division fyra till division två, har stor publik på varje match. Men det var dags att lämna över pinnen för mig.
Allt han gör för klubben är helt ideellt, och det är många timmar som läggs ner varje vecka. Kanske så pass många att det konkurrerade ut Magnus andra stora intresse – djur.
– Jag har alltid gillat djur, och då mest sådana som knappast kan kallas klapp- och kramdjur. Jag har till exempel haft en glasögonkajman och pirayor. Jag gillar rovdjuren, tycker de är häftiga.
Djurintresset gjorde att han gick djurvårdsprogrammet på Ökna, gjorde praktik på Parken Zoo och Nordens Ark och jobbade flera år i zoobutik.
– Det var där jag fick kontakten med grossister och branschfolk och kunde skaffa så ovanliga djur. Och senare, när jag flyttade och fick mindre utrymme, använde jag samma kontakter för att sälja djuren till likasinnade. I dag har jag inget djur alls.
När zoobutiken stängde jobbade Magnus i stället i telekombranschen, som säljare i en butik. Men när han fick chansen till ett säsongsjobb på Kolmården, tog han den direkt.
– Det var riktigt härligt. Jag jobbade med sälj och bokning, till exempel till grupper som vill gå särskilda visningar. På lunchrasten kunde man gå och sätta sig bredvid tigrarna och käka. När jag hade ledig dag så tjatade jag mig till att vara med djurvårdarna. Hade jag haft möjlighet hade jag gärna velat stanna, och jag hoppas kunna komma tillbaka igen, och då helst jobba med djuren.
Magnus fick ett tips av en kompis om att Anticimex sökte folk, och där jobbar han nu som skadedjurstekniker.
– Folk har sagt att det är lite ironiskt att jag som gillar djur jobbar med att ta kål på dem, men jag ser det inte riktigt så. Gnagare och insekter är ju det jag matat mina tidigare husdjur med. Dessutom handlar jobbet mer om att hjälpa olika människor, och det gillar jag. Det är allt från lantbrukare med musproblem till folk i stan som invaderats av insekter.
Vad tänker du om framtiden?
– Vad gäller Gripen är det inget jag kan leva på, men jag vill att det vi gör ska vara proffsigt och lättillgängligt fast vi är en liten klubb. Den närmaste tiden är det fullt upp med planer inför Gripendagen som är i februari. Vi har ordnat den tre år i rad, med fri entré, och förra året hade vi 2 300 åskådare. Målet är att locka dem som vanligtvis inte går på hockey att bli lika frälsta som vi.