Hennes taggiga blonda hår står i kontrast till den mjuka, nästan försiktiga, rösten. För en tid sedan bytte Ma boendet på Södermalm i Stockholm till en lägenhet i Nyköping. Men den har hon hyrt ut, numera bor hon i ett litet torp utanför Sjösa.
– Att vara nära naturen är så viktigt för mig. Särskilt när jag ska skapa, måla och skriva, säger hon.
Att bli präst var ingen barndomsdröm. Ma Oftedal kom in på utbildningen av en slump. Efter något år som barnflicka gjorde hon och en vän en "hippieresa" i USA, väl hemma blev det folkhögskola och boende i kollektiv som gällde.
– Det var sjuttiotal. Första advent föreslog jag att vi skulle gå på en julmarknad, men det var ju inte politiskt korrekt. Det slutade med att jag gick själv.
Hon gick då förbi ett hus med ett kors.
– Det såg inte ut som en kyrka, och jag blev nyfiken och gick in. De hade adventsgudstjänst och pastorn frågade om någon ville komma fram och möta gud. Och jag vände mig om och undrade om det var någon ville göra något sådant idiotiskt. Sedan reser jag mig själv och går fram. Jag fattar i dag inte att jag vågade, men jag har alltid varit lite av en Kajsa Kavat.
En kvinna tog henne avsides och började be för Ma.
– Jag var 20 år då, och min tolkning är att jag såg ett ljus som kom från taket, som strålade genom min kropp. En upplevelse av att vara villkorslöst älskad. Sedan gick jag tillbaka till kollektivet och vågade inte säga till någon att jag blivit frälst. Så sedan den åldern har jag haft en stark tro.
En präst i grannskapet erbjöd Ma att de skulle jobba ihop med barn, men Ma kunde inget om kristendom. Prästen skickade då hennes papper och betyg till Uppsala.
– Jag kom dit i tron att jag skulle gå en tvåmånaders utbildning i kristendom. Hur de hamnade på prästutbildningen har jag ingen aning om.
Präst blev hon i alla fall. Som sådan också omskriven, en "kändispräst", som medverkade i morgonsoffor och Fångarna på fortet.
– Det blir en spiral, jag var en sådan som sa ja, och tyckte det var kul. Men första gången jag blev intervjuad var jag så naiv, jag fattade inte att det jag sa till journalisten var det som skulle stå i tidningen. Det blir svårt att kliva av en hype, och till slut blir det en stor stress.
Men hon blev också utskälld, anmäld, utesluten, utsatt för mediedrev. I slutet av 80-talet anklagades hon av Ulf Lundell för att bryta mot tystnadsplikten. På 90-talet anklagades hon vid domkapitlet i Stockholms stift för flera saker, vissa av dem tagna ur Mas nyutgivna bok, som bland annat berörde nyandlighet och UFO-kontakt.
– Det var tolv anklagelser, bland annat lösryckta saker ur min bok, men också att jag skulle ha döpt om mig. Det var efter min skilsmässa, och jag kände att jag behövde en ny plattform. Rent teologiskt var det ett misslyckande att vara skild. I Svenska kyrkan döps vi som bebisar, men man kan göra en dopuppfyllelse där man bekräftar sin tro. Så uppfattade jag det.
Domkapitlet beslöt att Ma Oftedal inte längre skulle få verka som präst, men det överklagade hon – och fick rätt.
Men för fyra år sedan blev hon anmäld igen och det var droppen som fick bägaren att rinna över.
– Jag fick reda på att jag var anklagad genom en journalist från Expressen. Jag kände mig illa behandlad av kyrkan.
Anmälan grundade sig i att Ma i tv pratat om sin tro på reinkarnation och om att hon slutat dricka vin, att hon var nykter alkoholist.
– Det kanske var olämpligt att använda ordet reinkarnation. Men det är min tro att jag kommer återse de jag älskar. Om man med reinkarnation menar att man kommer få ses igen i kroppen, så ja, säger hon, funderar lite, och fortsätter:
– Jag drack vin för att slippa känna. Det var svårt att erkänna att jag blivit beroende av alkohol. Men sedan gick jag igenom ett tolvstegsprogram som hjälpte mig mycket. I dag har jag varit nykter i sex år.
Hon lämnade prästyrket och en tid efter det även Stockholm.
Strax därpå kom nästa hårda slag – cancer. När döden var närvarande i hennes liv började Ma fundera.
– Det var för två år sedan. Jag började tänka, om jag överlever, vad gör jag då? Jag har opererats och det gick bra. Här i Nyköping började jag gå till kyrkan igen, som församlingsbo. Det var faktiskt präster här i Nyköping som frågade om jag inte skulle ta upp prästämbetet igen. Det var inget lätt beslut. Men jag gick mycket i skogen kring min lilla stuga och kände att det är mitt kall. Jag har alltid känt mig som präst innerst inne.
Efter samtal med biskopen ansökte hon om återinträde. Den 1 mars röstade domkapitlet om hon skulle få prästvigas igen.
– Det är en stor glädje att återgå till att göra det jag älskar.