Under uppväxtåren var det sport som gällde för Eric och ingen i hans omgivning hade någon som helst kyrklig anknytning eller förankring.
– Jag var en sportkille och någon Gud fanns varken inte i mitt eller mina kompisars liv – inte i skolan och inte under fritiden, säger han.
Men så var det dags för konfirmation och där upptäckte den färska tonåringen att det fanns annat än idrott.
– Det fanns något i kyrkan och i de ledare jag hade där som jag inte hade mött någon annanstans tidigare. Jag var väl 14-15 år då och det väcktes något i mig, säger Eric.
Efter det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet fortsatte han studierna, men det skulle dröja ytterligare tio år innan han prästvigdes.
– Jag studerade till och från samtidigt som jag arbetade i perioder, mest inom vården, säger han.
Som präst har Eric jobbat i olika kyrkor i Stockholms södra förorter under 16 år, men när han under vårvintern såg en annons i Kyrkans Tidning om en tjänst i Gnesta slog han till, sökte och fick den.
– De sökte en präst som stämde bra med min profil, säger Eric och nämner retreat, pilgrimsvandringar och meditationsformen zazen som något av det han väldigt gärna pysslar med i sitt kyrkliga arbete.
– Det finns ett intresse för zazen här i Gnesta, jag kör ett pass varje onsdag och hoppas utöka den verksamheten framöver, fortsätter han.
Vad är det bästa med prästyrket?
– Det finns flera saker – att möta människor på riktigt, utan spel, känns riktigt bra och jag gillar även att leda gudstjänster.
Något som är mindre bra?
– Under mina år i Stockholm var det lite för mycket personalmöten och administration.
Hur är Gnestaborna – är de kyrkliga?
– Om de är mer kyrkliga än andra vet jag inte, men vi har runt 30 besökare på söndagens gudstjänster och det tycker jag är en hygglig siffra.
Någon nämnde att många Gnestabor är engagerade i flyktingfrågan – stämmer det?
– Det finns en välvilja här, det har jag märkt.
Hur skulle du beskriva dig själv i korta ordalag?
– Som rätt mångsidig – jag gillar att träna, är rastlös samtidigt som jag kan sitta still och meditera. Det finns nog både yta och djup i mig.
Skulle du säga att präster är som folk är mest eller är de flesta speciella?
– Jag har många kompisar som är präster och vi är olika. Jag skulle nog säga att de allra flesta är reflekterande.
Vad rankar du som din viktigaste uppgift som präst?
– Stor och svår fråga – att peka på hoppet är viktigt, både för människor och för världen.
Eric bor i kvarteren där undertecknad växte upp och snart är vi inne i en diskussion om huvudstadens södra förorter.
– Här är svårt att inte trivas, jag bor ju i Bajenland, säger Eric och skrattar.
– Jag har bara 64 kilometer till Gnesta och eftersom jag älskar min bil är det inga problem. Inte nu under den ljusa tiden i alla fall, vi får väl se hur det blir till vintern.
Något annat som borde fram i bladet?
– Vi har en ökenmässa i Frustuna kyrka 2 oktober.
Ökenmässa?
– Det är en orientalisk-ortodox gudstjänstform på svenska – med bland annat rökelse, ikoner och vaxljus.
Då vet ni.