Ellen beskriver sig själv som en tävlingsmänniska i grunden. Att hon skulle tävla i sitt yrke är därför inte så konstigt. Men att hon ens skulle bli sommelier var inte självklart.
– Det var en ganska krokig väg. Jag hade tidigt ett stort dryckesintresse och jobbade som bartender och kom på så vis in på restaurangspåret. Jag tyckte det var det roligaste som fanns, men jag tänkte att det var något jag gjorde när jag var ung. Så jag började plugga ekonomi i Uppsala. Men jag längtade tillbaka till det andra livet.
Efter att hon tagit sin kandidatexamen, ville hon tillbaka.
– Men jag ville göra det ordentligt, och då föll det sig naturligt att plugga till sommelier. Jag har aldrig ångrat mig.
I våras tävlade Ellen Franzén i SM och hamnade på en fjärdeplats. Förra året tävlade hon i Lily Bollinger Awards, kom till finalen, och hamnade på en tredjeplats. Nu är hon en av tre finalister i den tävlingen igen, och är revanschsugen.
– Jag har utvecklats under året, och pluggat en hel del. Det krävs extremt mycket plugg.
Första delen av tävlingen är en teoridel, som hålls den 11 september. Dagen därpå är det dags för det praktiska momentet. Vad det blir vet inte de tävlande, men antagligen blir det blindprovning och någon form av serveringsmoment, där man ska kombinera mat och vin.
– Att jag inte tog mig hela vägen var en blandning mellan orutin och inte tillräcklig kunskap. Det är en stor värld man ska kunna. Under året som gått har jag framförallt samlat kunskap.
Tävlingen i sig är instiftad för att främja kvinnliga sommelierer, till minne av champagneänkan Lily Bollinger som var verksam i en mansdominerad arena.
– Det är väldigt mansdominerat på stora tävlingar. Det händer att folk frågar om det är någon skillnad på män och kvinnor tävlingsmässigt, men så är det inte, vi har inte olika smaklökar eller kunskap. Men den här tävlingen handlar om att uppmuntra fler tjejer och ge dem utrymme. Många tävlar för första gången i just den tävlingen, och får självförtroendet att gå vidare, säger Ellen.
Att vinna skulle vara en fin fjäder i hatten för Ellen, som hela tiden vill utvecklas som sommelier.
– Jag vill bara bli bättre. Just nu stortrivs jag på mitt arbete på Esperanto, men senare när man känner sig färdig med att arbeta varje helg och fyra kvällar i veckan kanske jag kan kombinera min ekonomiexamen med sommerlierarbetet. Kanske vinimport? Vi får se. Nu trivs jag där jag är.