Att anstränga sig för andras skull är något Tom Jonasson gärna gör. Han har i många år varit ledare inom fotboll och innebandy, och de senaste åren har han tränat Västerljungs A-lag, som i år gick upp i division sex efter en höstsäsong som obesegrade. Han har haft ideella byggprojekt, där han till exempel fixat en skateramp i Vagnhärad.
– Ibland hör man att det här med att folk ställer upp i ideella föreningar håller på att försvinna, men jag tycker jag ser en trend åt andra hållet, i alla fall i Västerljung. Alla tycker det är självklart att hjälpa till.
Jobbar gör Tom Jonasson på Stensunds folkhögskola. Ett jobb som Tom själv beskriver som det bästa han gjort.
– Helt klart. Förut arbetade jag som snickare uppe i Stockholm, på Skanska, och pendlade. Det funkade bra, tills jag skilde mig – och helt plötsligt skulle jag lämna barnen kvart i fem på morgonen. Det kändes inte så bra. I samband med det hörde en bekant, som arbetade på Stensund, av sig och frågade om jag inte skulle komma ut till skolan. Att hjälpa de här grabbarna och tjejerna, det finns inget bättre.
Eleverna på Stensunds folkhögskola kommer från hela Sverige, men har gemensamt att de haft det svårt på olika sätt och att en vanlig gymnasieskola inte är något alternativ.
– Många kanske har en diagnos eller problem hemma, en del har det trasigt och sårigt och jag får höra många sorgliga historier. Men sen jag började har jag sett 46 elever gå ut skolan – 42 av dem har jobb, två av dem går utbildning. Och de hör av sig och kommer hit och hälsar på och berättar om hur det går för dem, det är det bästa. Jag har stått i kyrkan och hållit en gammal elevs barn som skulle döpas. Då känns det stort.
Och Tom åker och hälsar på sina gamla elever också – vilket förra året gjorde att han gav sig ut på en längre resa än vad han från början tänkt.
– Jag mötte en gammal elev och han berättade att han flyttat till Östersund och bjöd in mig. Dit svänger man inte förbi direkt, men jag hade det där i huvudet när jag gick in på sportaffären som en kompis öppnat, och såg en longboard. Så bara fick jag för mig, att jag åker och hälsar på min gamla elev – och åker longboard hem. Och så sa jag det, och sen sa kompisen det till nästa kund som gick in, och till sin fru, och sen var det helt plötsligt bestämt och för sent att backa ur, säger Tom och skrattar och kliar sig i bakhuvudet lite generat.
Besöket i Östersund gick bra, men att ta sig hela vägen hem till Vagnhärad på longboard gick inte. Branta backar gjorde att orken tog slut ungefär halvvägs, i Bjursås. Men longboarden har Tom kvar och den har fått in honom på andra sorters brädor.
– Jag var med barnen och surfade i Varberg i somras, och det var ljuvligt. Jag har tänkt att man borde kunna surfa i viken här utanför Stensund. Och kajak! Jag var ute med ett gäng elever på en kajaktur, och nu känner jag att jag bara måste ha en kajak! Att njuta av livet är det viktigaste man kan göra, tycker jag. Det ska man göra varje dag.