En dag fick Halaas mamma Ela och pappa Shadi ett samtal med ett hot. Fortsatte de jobba som läkare inom Röda Korset skulle de bli dödade. Familjen beslöt att lämna Homs, som hamnat i kläm mellan presidenten Bashar al Assads styrkor och rebellerna.
– När de bombade såg vi allt, Homs var inklämt mellan styrkorna. Jag vet inte vilken sida det var som kom med hotet, men då sa pappa att vi kan inte bara sitta här och vänta.
Var du rädd?
– Rädd? Ja. Alla som såg bomberna skulle vara rädda, säger hon allvarligt.
På utresedagen uppstod dock bekymmer.
– Mamma fick problem med sina papper och kunde inte resa. Hon är kvar i Syrien, men håller sig gömd. Jag saknar henne varje dag och varje minut, men vi ringer varandra och håller kontakten. Jag hoppas hon kan komma till Sverige.
15 dagar tog färden från Homs i Syrien till Sverige, där Halaa landade i Nävekvarn med sin pappa och bror. Första tiden var svår.
– Vi bodde på Marsviken, och pappa blev sjuk, fick en hjärtinfarkt.
Men efter det blev det lättare. Familjen flyttade till lägenhet, började studera på SFI. Halaas fotbollsälskande lillebror Malek kunde gå i skolan. I Homs kunde han bara vara hemma, han var för liten för att släppas ut på gatorna, om bomber skulle falla. Halaa plockar fram mobilen.
– Han älskar fotboll, och älskar Zlatan, säger hon och visar skrattande ett kort på henne själv och Malek iklädda Sveriges färger inför en match i EM.
Under sina två och ett halvt år i Sverige har Halaa bott i både Nyköping, Norrköping, Oxelösund och är nu tillbaka i Nyköping igen.
När familjen flydde Syrien lämnade de allt. De har ingenting kvar därifrån, utom fotografier som sedan tidigare var upplagda på internet. Allt hon har är köpt i Sverige. Halaa och hennes familj beslöt därför att hjälpa nya flyktingar i Oxelösund när de kom till flyktingboendet Ankaret. Halaa ringde vänner i Norrköping och på Röda Korset i Oxelösund, pappa Shadi kontaktade Svenska kyrkan som också skänkte saker. Kläderna och sakerna de samlade in sorterades och delades ut från Halaas lägenhet till dem som ville ha.
– Det känns bra att hjälpa människor, att göra något.
Jobbet som turistassistent fick hon via en praktikperiod i receptionen på kommunhuset. Sedan blev hon, med sina kunskaper i arabiska och svenska, en del av Språkcentrum.
Hon och tre till har jobbat med att hjälpa invånare, särskilt nyanlända, med att bland annat fylla i blanketter och svara på frågor, samtidigt som hon studerat svenska och matematik. Så fick hon sommarjobbet som turistassistent på Koordinaten.
– Det är väldigt roligt. Jag träffar mycket människor och hjälper dem med olika saker. I höst hoppas jag fortsätta på kommunens Språkcentrum och jag har också börjat vara språkvän.
Namnbrickan hon fått är viktig.
– Den visar att jag hör till.
Så mycket mer än att jobba tror Halaa Shalloul inte att hon hinner med i sommar, men det gör henne ingenting.
– Nej, för mig är det jättetrevligt, säger hon och skrattar och ögonen glittrar.
Hon drömmer om att fortsätta på den inslagna banan.
– Jag vill inte flytta tillbaka, börja om med studier och allt. Jag vill kunna besöka Syrien, men i framtiden vill jag gå universitet här för att bli tolk.