I hyttan är det alltid varmt, och just den här dagen är solig. Efter att Ebba visat runt i hyttan och galleriet går vi ut och hunden Hedda travar efter och dunsar ned under bordets skugga.
Lokalerna var tidigare en skola. Bakom huset står en lekplats kvar, i korridorerna hänger gamla skolplanscher som lämnades när skolverksamheten flyttade ut. I slöjdsalen har Ebba verk som hon ska ha i en kommande utställning.
– Det är så fint här. Vi kunde knappt tro vår tur när vi hittade det, det passar så perfekt. Vi har faktiskt sett varg här två gånger, från hyttans fönster när den gick över ängen.
Första frågan blir självklar: känner Ebba sig som en hipster?
– Jag tycker det är rätt roligt. Om man med hipster menar en person som lyssnar på undergroundmusik och går på tuffa barer på Södermalm, så nej. Men om man menar att älska det genuina, hantverket, så ja. Det bara finns i blodet. Jag brukar säga att glas är mitt andra modersmål, man andas och är sitt material på något sätt.
När Ebba var au pair i USA kom hon i kontakt med glas när hon gick en kurs i "stained glass", glasmålning. Väl hemma beslöt hon att gå en utbildning i glasblåsning. Karriären tog henne över hela världen – från Orrefors till England, Usa, Österrike, Norge, Danmark och Japan. Så stötte hon lite av en slump ihop med barndomsvännen Torleif Söderlund.
– Båda våra familjer hade sommarstugor i krokarna. När vi var små, 10-13 år, hade vi setts och lekt ihop, badat, spelat kort, plockat bär. En gång såg gänget en Hitchcockfilm, då cyklade man fort hem på kvällen sen, säger Torleif med ett leende.
Han är född i Storuman och delvis uppvuxen i Nyköping. Han jobbar halvtid med skötsel och marknadsföring av Skeppsta hytta. Resten av tiden utvecklar han mjukvaruprogram.
Torleif och Ebba stötte ihop flera gånger under åren, höll kontakten. Så, i 40-årsåldern, efter ett liv av vänskap, förälskade de sig i varandra.
– Sedan dess är vi oskiljaktiga. Med Torleif är allt så roligt, en lek. Och när vi började söka oss utanför Stockholm var det just leken som var det viktiga, att få ett stort ställe som var vårt där vi inte behövde fråga om lov. Och det har vi hittat här. Här råder frihet, genuinitet och lek, säger Ebba.
Kanske är det just friheten och viljan till lek som ledde till utnämningen "original hipsters", ursprungshipsters, av Visit Sweden.
– Vi kanske är lite omedvetet trendiga. Jag menar, vi tycker om surkål och surdegsbröd, men gör det av nyfikenhet, inte för att det är hippt, säger Torleif.
– Man är ju en del av något, vare sig man vill eller inte. En tidsanda. Man fångas av moderiktningar utan att förstå var man fått något från, målar något och tycker man är innovativ men så dyker det upp på flera ställen samtidigt. Men hipsterns oro, att vilja vara steget före något blir allmängiltigt, det är man rätt befriad från om man bor på landet, säger Ebba och skrattar.