I den ombonade ateljén råder organiserat kaos. Högar med tygrullar, färdiga plagg hänger på en klädhäst, halvfärdiga projekt ligger på bordet, över stolsryggar hänger måttband och spets.
– Jag delar ateljén med Rickard Hofvander, han var min lärare när jag gick hantverksprogrammet på gymnasiet och han driver Hofvanders Skrädderi. Vi har båda varsitt eget företag, och jag gör de projekt jag vill, men är ändå som en lärling hos Richard, han har en enorm kunskap och erfarenhet.
Att hon startade sin ateljé kan ses som ett resultat av ett presentkort på massage.
– Hon som gav massage gjorde även healingbehandlingar, handpåläggningar, och frågade om det var något jag ville pröva.
Maja, som beskriver sig som öppen, tackade ja. Efter ungdomsår där hon mått dåligt och lidit av ångest upplevde hon att healingen gav henne stor hjälp.
– För avslappning och stresshantering är det fantastiskt. Så jag kände att jag ville utbilda mig inom det, och när jag gick utbildningen kände jag det här kallet, att jag måste göra vad jag tycker är roligt, få skapa och hjälpa människor. Så dök möjligheten att dela ateljé med Rickard upp, och då startade jag med det här i november förra året.
I många av sina projekt återanvänder hon gamla tyger och andra material. Målet är att inget plagg ska vara ett annat likt.
– Den här kimonon till exempel, här i ryggpartiet är en gammal spets infälld. Den här klänningen är gjord av en duk och här har jag använt sänglinnesspets som kantband, säger Maja och plockar bland plaggen på klädhästen.
– Att hitta sätt att återbruka och att laga, det är bland annat det jag fått stipendiet för. Det kan vara allt ifrån att sätta i en ny dragkedja till att lappa jeans till att sy ihop något helt nytt. Ett roligt projekt var till exempel när jag sydde en 1700-tals korsett till en kvinna som gör historiska riduppvisningar, där var det många timmars handsömnad. Och det var i samband med det jag fick reda på att jag fått stipendiet, det var en välbehövlig boost efter att ha suttit och sytt knapphål klockan tre på morgonen!
Återbruk är på uppsving, och Maja märker att hon ligger rätt i tiden med sitt företag.
– Man bör fundera när man står i en klädaffär, är det här plagget värt det? Vem har sytt det, till vilket pris? Mina saker sitter jag och syr här i Nyköping. Och har man ett favoritplagg kan det vara värt att laga det. En kille till exempel, han kom hit med ett par jeans som var mer hål än tyg. Men han var så glad när han fick tillbaka sina favoritbyxor.
Nästa steg är att börja sälja kläderna hon skapar på nätet.
– Det skulle vara roligt att ha en webbutik, och att själv kunna färga tyger och utvecklas. Fast mest vill jag bara fortsätta göra det jag gör, fast ännu mer. Jag vill bara vara och bara göra.