I maj kom Malin hem efter sex månader på plats Västbanken. Hon är uppvuxen i Nyköping, och gick själv på Tessinskolan, där hon härom veckan föreläste om sina upplevelser.
– När jag gick i nian ville jag rädda världen och frågade SYO-konsulenten vilket program man skulle välja då, och hon sa samhällsprogrammet. Så så fick det bli det.
Efter gymnasiet pluggade hon statsvetenskap i Uppsala, och riktade in sig på fredsfrågor. Efter examen fick Malin jobb på Folke Bernadotteakademin.
– Så kände jag att jag ville göra något handfast ute i världen, för nu hade jag teoretisk kunskap men jag kände att jag behövde det praktiska. Jag ville väl fortfarande rädda världen, men kanske lite mer realistiskt, inom min handlingsförmåga. Så jag ville se om man kunde åka iväg, och faktiskt göra skillnad, säger Malin och ler.
Så fick hon nys om följeslagarprogrammet. Det är en internationell organisation, som i Sverige drivs av Sveriges kristna råd.
– De skickar fredsobservatörer till Israel och Palestina. Det är en opartisk organisation, men den förhåller sig inte neutral gentemot brott mot internationell rätt och mänskliga rättigheter. Det tycker jag är en sund inställning. Tanken är att man som tredje, oberoende part, har en våldsdämpande effekt.
Malin hamnade i den palestinska delen av Jerusalem.
– Jag bodde i en lägenhet med 4 andra kvinnor från hela världen, från 26 till 72 år gamla. Det var intensivt men också helt fantastiskt.
Ett vanligt uppdrag var att vara på plats vid vägspärrarna mellan Jerusalem och Västbanken.
– De bevakas av israelisk polis och militär, och är platser där våld och upplopp kan uppstå. Många palestinier behöver gå igenom vägspärrar för att komma till jobb, skola, sjukvård. Ibland händer det att de nekas gå igenom, fast de har rätt papper, och det händer att israelisk polis och militär godtyckligt stänger vägspärrarna. Det är ett brott mot mänskliga rättigheter, att hindra människor från skola, försörjning och sjukvård.
Ett annat uppdrag var att åka till familjer som får sina hus rivna.
– Israeliska myndigheter river hus i de palestinska delarna av Jerusalem, eftersom många byggs utan bygglov. Men bygglov är både otroligt dyrt att söka, samt svårt att få. Det är också ett brott mot internationell rätt, och båda sakerna skrev vi rapporter om och skickade in till FN, som har resurser att hjälpa familjer som blir hemlösa.
När hon kom hem kändes det tomt, men hon var samtidigt fylld av hopp.
– Det är viktigt att tänka att trots att ockupationen hållit på i 50 år, och det finns människor som levt hela sitt liv under den, är det så många människor jag mött där, både palestinier och israeler, som jobbar för fred, som tror på fred och fortfarande hoppas. Då måste ju vi också hoppas, om de klarar det.