Mohammed Mouaid vill inge hopp. Därför vill han berätta sin historia.
– Jag är uppvuxen i ett palestinskt flyktingläger i Syrien. Pappa jobbade väldigt hårt för att försörja oss, sin familj på sju barn, men där fanns ingen framtid för oss. Så han bestämde sig för att fly.
Fadern gjorde den farliga resan själv. Det dröjde ett år innan familjen kunde återförenas.
– Vi hamnade här i Sverige, frihetens och möjligheternas land. Först i Uppsala, i ett boende, och sen i Nyköping. Jag var åtta år.
För Mohammed innebar uppväxtåren att han kände sig vilsen.
– Vår familj var annorlunda från andras, hade andra seder, en annan kultur och jag ville vara som alla andra. Jag kunde skämmas för att vi inte såg ut som alla andra. Jag kände mig rotlös – vem är jag egentligen? Jag och min tvillingbror hamnade i fel umgänge och började göra en hel massa bus.
Slagsmål och tjuvrökning eskalerade till bränder.
– Vi satte eld på någon container, och en annan gång skulle vi bränna upp våra mössor, men mossan var torr och skogen runt skolan tog eld.
Familjen fick hembesök från polisen vid flera tillfällen.
– Pappa skämdes så mycket, och det blev en hel del konflikter. Han hade ju offrat mycket för att vi skulle kunna få de här möjligheterna, vara fria, få en utbildning, och vi bara sumpade allt.
Sommaren efter studenten ber hans pappa honom att följa med på en semester. Han ska bila till Syrien, och vill att Mohammed ska följa med. Resan blir en chans till försoning, som de båda tar.
– Vi skrek, vi grät, vi skrattade och förlät varandra. Pappa dog något år efter det, så det var otroligt viktigt.
Men när de kom fram väntade en obehaglig överraskning. Mohammed var fortfarande skriven i Syrien, där man måste göra militärtjänstgöring.
– Annars åker man i fängelse. Jag var efterlyst, eftersom jag inte inställt mig för tjänstgöring. Så när vi åker över gränsen grep de mig och kastade mig i fängelse.
Mohammed beskriver en mardrömsupplevelse. Han transporteras från fängelse till fängelse, förhörs på arabiska, som han inte kan så bra, blir misshandlad och förnedrad och ser och hör sina medfångar lida.
– Det enda jag kan tänka på är att ingen vet var jag är, och hur ska jag ta mig hem? Jag tänker också att om jag nånsin kommer hem igen ska jag göra allt för att ta tillvara på de chanser och möjligheter jag får, jag ska aldrig sumpa mina möjligheter igen.
Efter ungefär en vecka släpps Mohammed. Hans pappa har mutat sig till ett uppskov för Mohammed militärtjänstgöring. Men händelserna har påverkat även honom - när Mohammed greps fick han en hjärtinfarkt, som han måste operaras för. De blir kvar i Syrien i flera månader innan de kan ta sig hem.
– När jag kom hit kysste jag marken. Då förstod jag hur värdefull friheten här i Sverige är.
Åren som följt har Mohammed arbetat dedikerat med att "bli förebilden jag själv inte hade som ung". Han har bland annat startat Killgruppen, hållit teaterföreställningar och föreläsningar och fått pris för sitt integrationsarbete.
– Jag är också med i Rotary, och det var där jag träffade Emma Winblad von Walther på Svensk fastighetsförmedling. Hon berättade att de hade en utbildning, och jag hoppade på med en gång. Att bli mäklare har varit en dröm jag trodde var långt bort, men här kom möjligheten, säger han, och fortsätter:
– Och det är väl det som liksom till slut blir moralen i det här, som jag vill inspirera med. De unga jag jobbar med, som kommer från hela världen, behöver få se att vem som helst kan bli vad som helst här i Sverige. Även dem.