När vi träffas håller han att ställa i ordning boden inför öppningen. Lars Karlsson lägger ner hammaren för att hälsa och plockar en spik ur munnen. Konstnärsvännen Hans Estvik är också på plats och sätter upp sina verk på den vägg som Lars upplåter åt honom. Ungefär hälften av tavlorna, med alla möjliga sorters motiv, är upphängda.
– Jag tycker om att måla, vad spelar ingen roll. Så det är lite olika motivgenrer, säger Lars och kliar sig i bakhuvudet när han ser ut över väggen.
En korrespondenskurs fick fyr på måleriintresset och Frank Sinatra gav honom den knuff i rätt riktning som han behövde för att överväga konstnärsyrket.
– Jag var 13 år och fick kursen i present av mina föräldrar. Det var den där med Åke Skiöld, de som var med på den tiden kommer nog ihåg den, det annonserades för den överallt säger han och skrattar till åt minnet.
Srax därefter gick dock intresset i stå ett par år.
– Då blev det tjejer och moppar och motorer som gällde.
Lars var intresserad av amerikanska bilar och fick idén att han skulle teckna en bil och skicka till Elvis Presley.
– Jag var ung och hade inte pengar att köpa en egen amerikanare, men tänkte att Elvis har ju massa pengar och gillar bilar. Så jag tänkte, halvt på skämt, skicka en teckning och be honom köpa en sådan jag ritat. Men så dog han.
Vad göra? Lars funderade ut två andra musikstjärnor med bilintresse – Frank Sinatra och Richard Burton, och skickade dem varsin bild.
– Jag trodde väl aldrig jag skulle få svar, men jag fick det av båda. Och Frank Sinatra hade skrivit "you have a great drawing skill, keep it up". Det har varit något jag plockat fram i stunder när jag tvekat.
Efter skolan jobbade Lars i olika Icabutiker, och blev i tjugofemårsåldern tillfrågad om han ville åka på en intern utbildning.
– Butiksinnehavaren tänkte sig väl att jag skulle ta över, och jag funderade över vad jag ville göra. Men så var det några kompisar som sa ifrån, att jag måste söka in på konstskola.
Så blev det. Ett års förberedande utbildning i Eskilstuna, och så Konstfack.
– När jag skulle gå ut hade jag en plan att jobba som bildlärare, men det blev det inget av. Jag råkade gå förbi min lärare när han hade besök av en segelmakare som sökte någon som kunde måla ett örnmotiv på 117 kvadratmeter på en spinnaker, och då haffade läraren mig och sa att jag kunde passa. Så de första åren ägnade jag mig åt att måla segel.
Efter några år blev segelmålandet mindre intressant – de roliga motiven blev färre och företagsloggorna fler – och Lars hade hela tiden målat även vid sidan av.
– 1989 hade jag min första separatutställning, och åren innan finanskrisen på nittiotalet var väldigt bra år för att sälja konst.
Efter midsommar har Lars Karlsson öppet i sitt galleri i hamnbodarna. Där har han huserat i tio år.
– Här är jättemysigt, och nu när det är öppet är det sommar på riktigt. Det brukar vara full fart här på sommarkvällarna.