Det är ett år sedan hon och mamma Huda kom till Sverige och knappt två månader sedan de fick sina uppehållstillstånd. De är obeskrivligt glada för det.
– Det kändes jättebra. Nu kan vi stanna i Sverige, säger Sedra.
Hon har inga problem att förstå eller prata svenska. Tappar hon ett svenskt ord väljer hon engelska. Hon läser massor och lägger full kraft på skolan.
Efter en kort tid i förberedelseklass på Långberg går hon nu i vanlig klass i Nävekvarn.
– Matte och NO är mina bästa ämnen, säger hon.
Sedra och Huda bor i ett rum på Marsvikens asylboende där de har högst begränsad kontakt med svenskar.
– Det är bra men alldeles för långt bort från Nyköping. Om vi bor nära svenskar och har kontakt med dem varje dag kan vi lära oss språket bättre, säger Sedra.
Själv får hon språkträning i skolan men tänker på sin mamma som vill gå på SFI och träna språk i vardagen för att snabbare bli en del av samhället.
– Vi vill klara oss själva och inte leva på bidrag, säger Sedra.
Det är kommunens ansvar att ordna bostad till flyktingar som anvisats till kommunen av Migrationsverket.
– Vi har tre månader på oss. Det är svårt med lägenheter men hittills har vi lyckats placera nästan alla, säger Per Norrhäll, bokonsulent i Nyköpings kommun.
Sedra berättar att deras handläggare i kommunen har uppmuntrat dem att försöka hitta en bostad själva för att slippa vänta.
– Vi frågar alla hela tiden. Men vi känner ju inte så många, säger Sedra.