Carl Gustaf är 80 år och Gunilla är 78. Det är inte alla förunnat att kunna segla till Rigabukten då.
– Första gången vi var där var 1989, och sedan har vi varit där var fjärde år. Den där första gången var vi bland de första utländska seglarna som kommit på 50 år. Folk stod och grät, säger Carl Gustaf.
– Då var det fattigt, men nu är det som att besöka helt nya länder, allt är toppenfint, säger Gunilla.
Paret träffades en midsommar när Carl Gustaf var hemma från arbetet i Sydamerika. Jobbet hade han fått tack vare sin praktik på Svenska Handelskammaren i San Francisco.
– En viktig bekantskap var Dieter Tede, som arbetade på ett nystartat företag som chartrade små frysbåtar för att frakta fryst tonfisk. Ett kontor behövde öppnas i Peru, och Dieter föreslog att jag skulle följa med, vilket jag gjorde.
De följande åren skulle han komma att arbeta i Peru, Mexiko, Colombia och Argentina.
Men åter till den där midsommaraftonen i början av 60-talet.
– Den där kvällen frågade han mig om jag inte ville smita ifrån kalaset och åka på en liten tur i hans segelbåt. Och det ville jag. På den vägen är det, säger Gunilla.
Vigsel skedde i Colombia, där Carl Gustaf hade sitt nästa uppdrag, och Gunilla, som var utbildad sjukgymnast, fick jobb på ett militärsjukhus.
– Jag hade med mig ett lexikon i fickan och slog upp ord som lyft armen, sänk armen, höger och vänster.
Flera år i Sydamerika blev det innan paret, som då hunnit bilda familj, flyttade tillbaka till Sverige. Med sig tog de sin aptit på äventyr och resor. När de reser är de ute efter att upptäcka platser.
– För två år sedan gjorde vi en resa som många tyckt varit lite speciell – vi åkte tåg från San Francisco till New York. Vi reste till San Francisco för att besöka Dieter, min gamla kamrat som vi inte träffat på många år. Så föreslog vår dotter att vi på hemvägen skulle åka tåg till New York. Buss åker många, och flyger gör ännu fler, men tåg är desto ovanligare, säger Carl Gustaf.
– Resan tog fyra dagar, och man hade sovvagn och placerades vid olika bord i restaurangvagnen. Så man kom att prata med många olika, och i princip var alla som åkte tåget amerikaner, vi var de enda turisterna. Det var otroligt vackra vyer över tre bergskedjor. En fantastisk resa, säger Gunilla.
När de seglat till Rigabukten har de seglat tillsammans med en eskader, men de känner att sommarens segling får bli den sista.
– Vi kände att det var ganska tröttande, helt enkelt. I framtiden håller vi oss till kortare etapper inom Sverige, säger Carl Gustaf.
Men det blir inte den sista resan paret gör.
– I höst ska vi besöka London med vårt barnbarn, men längre fram skulle vi vilja åka till Bolivia. Vår dotter, som arbetar inom SIDA, arbetar i huvudstaden La Paz. Så det är en dröm. Att åka på lyxkryssning som många andra pensionärer gör är inget för oss, vi vill utforska och lära känna folk och vara ute på lite äventyr, säger Gunilla.