Gästabudsåret – året då Nyköping firar 700 år sedan dess mest kända historiska händelse ägde rum – kan knappast ha gått någon Nyköpingsbo förbi. Sedan man började med en Nyårspromenad "extra allt", som Ulf Westman säger, har man fortsatt ösa på med aktiviteter och engagemang.

– Vi har kunnat gå in på festligheter som Nyköpingsborna är vana vid, som Nyårspromenaden, Festdagarna, och om vi ser framåt, LitterArt, och hjälpa till med stöd och marknadsföring och gett dem en skjuts.

Man har också anordnat nya arrangemang, som Volleybollturneringen på Stora torget.

– Det är något jag är särskilt nöjd med. Där hade vi ett besökarantal på 7500, och om jag får som jag vill blir det ett återkommande inslag. Vi får se. När Babblarna besökte Nyköpingshus var det också fullsatt, och något annat som blev riktigt bra var Rix FM Festival som drog 10000 besökare.

Ulf Westman har ett gediget förflutet inom nöjesbranschen. Som 23-åring sökte han ett jobb som han aldrig trodde att han skulle få, men som visade sig bli vägen in.

– Jag fick jobb som musikförläggare på ett musikförlag. Det utvecklades med åren, och jag har jobbat både som skivbolagschef och haft egen studio.

Något namn man känner igen?

– En av våra största artister var Åsa Jinder.

Men i början av 1990-talet provade han och en vän lyckan i en helt annan affärsgren.

– Vi startade ett snabbmatsföretag, Potäta, där vi sålde bakpotatis med fyllning i mobila ugnar som såg ut som små lok. Ett av våra största engagemang var på Stockholm Water Festival, och när festivalen växte, växte vi med den.

De började också sälja in sina potatisvagnar till andra arrangemang, och sakta utvecklades företaget till att bli centrerat kring annat än bakad potatis.

– Någon frågade på något evenemang om vi kände någon som kunde spela några låtar, på en annan om vi kände någon som kunde hjälpa till med ljud och ljus, och ju längre vi höll på, desto fler kontakter fick vi.

Potatisvagnarna fasades ut, det blev mer viktigt med de där kontakterna.

– Vi blev en fullservice eventbyrå, en av de första i sitt slag, dit företag kommer med en förfrågan om att fixa en fest eller konferens eller vad det kan vara, och så ordnar vi med allt.

Ulfs dåvarande hustru, som är PR-konsult, gjorde uppdrag åt Benny Andersson.

– Och då fick vi den här idén om att det borde finnas ett Abbamuseum. Det är ju inget man kan göra på eget bevåg, man måste ha de fyra med sig med rättigheter och allting. Helt okomplicerat var det inte. Vi fick nej i två år, innan vi kom med ett helt nytt koncept – ett interaktivt upplevelsehus. Vi tyckte inte man skulle titta på saker, Abbamemorabilia, utan att man skulle uppleva bandet.

Ulf och dåvarande hustruns planer var mycket större än vad Abbamuseet senare kom att bli.

– Vi hade planer på att få in utställningen på Stora Tullhuset, där Fotografiska ligger i dag, och började renovera. Men sedan kom 2008 och lågkonjunkturen, allt blev försenat. Vi sålde konceptet till dem som äger det nu, och de satte upp museet på Djurgården, dock i mindre skala. Men allt man kan uppleva där inne, utställningar, ljud, film och scenografi, har jag varit med och gjort planerna för.

En tid därefter blev det flytt till Trosa, och han har bland annat jobbat med företagsutvecklingsprojekt i Trosa och Gnesta innan han fick uppdraget som jubileumsgeneral. Nu ligger fokus på att avrunda Gästabudsåret.

– Vi har massor kvar, i närtiden är det med LitterArt och också Gädd-SM i slutet av oktober då 150 båtar kommer hit för att tävla. Och så har vi ju själva avslutningen, eller början på fortsättningen som vi kallar det. Där är vi inte helt klara. Vi återkommer, säger Ulf och ler.

Och vad ska du göra sedan, när allt är klart? Vila?

– Näääää. Vi får väl se vem som frågar efter mig.