Alla djuren har namn – även om några av hönsen som är väldigt lika får samsas om att heta Märta. Förutom de fyrfota eller befjädrade medlemmarna, består familjen också av mamma Jessica, pappa Ismo, och så de fyra barnen: trettonåriga Isak, elvaåriga Isa-Lee, två och ett halvt år gamla Jack-Birger och minstingen Joppe på sju månader.
– Folk har frågat var vi hittar alla djur, men det är de som hittar oss. Många av dem är omplaceringsdjur. Vi har ofta sagt att nu är det bra, men så hör någon av sig med ett djur som behöver ett hem, och ja, då har vi plats, säger Jessica.
Är det något djur som kräver extra mycket tid och omtanke?
– Homo sapiens, skämtar Ismo.
– Nej, men hundarna kräver ju mycket aktivering och träning, säger Jessica.
Hon har alltid haft djur hemma.
– Jag har alltid älskat djur, och hade en dröm om att bli veterinär. Men jag står inte ut med att se när djur lider så det gick inte. Djur är fantastiska. De ger tröst om man mår dåligt, barnen lär sig ansvar och att respektera djuren. Djur gör gott, fortsätter hon.
På gårdsplanen pickar hönsen i gräset och sprätter runt i rabatterna.
– Hos oss får hönsen vara kvar fast de blir gamla och lägger dåligt med ägg, vi har dem inte bara för mat, och grisarna ska vi inte äta heller. De är sällskap, smartare än hundar sägs det.
Grisarna, det är Bacon och Lillegris det, och de nosar runt efter något att äta. De kommer lunkande när Ismo Kirjavainen ropar på dem. De vet att han ska bjuda på en godbit.
– Djuren går fritt här på gårdsplanen, och de håller sig här omkring. Utom en gång, när Bacon hade brunst och försvann en bit in i skogen, där det fanns vildsvin. Hon tyckte väl de luktade gott, säger han och skrattar.
Kaninerna har en bur med ett hus, hönsen bor i ett hönshus på natten, och papegojorna i en voljär i ett utehus eftersom Jessica blev allergisk. Några gånger har det hänt att en höna har tagits av en duvhök.
– Då blir det stor sorg. Det är verkligen baksidan med att ha djur, för man blir så ledsen när de dör.
På baksidan av gården finns ett ställe där de begravt de djur de haft som dött.
Som hundarna Ismo och Jessica hade när de träffades, som levde fram till förra året.
Men på framsidan av gården spirar nytt liv.
– Nu på våren har hönsen börjat lägga ägg, så snart kommer det vara fullt med små kycklingar. Och fantastiskt nog kommer alla djur överens. Katterna har aldrig varit på våra kycklingar, säger Jessica.