Ola är född i värmländska Lysvik. Det var där på en åker han genom sin pappa mötte bågskyttet för första gången.
– Men jag var för liten för att få prova, berättar han.
I stället kom han med i fotbollslaget för traktens ungdomar.
– Jag stod i mål, men eftersom jag inte kunde bära glasögon under matcherna hade jag svårt med avståndsbedömningen. Kom skotten från nära håll hann jag inte undan, skämtar Ola.
Ett alternativ var att använda linser, vilket han gjorde – ett tag.
– Vid ett tillfälle glömde jag att skölja av linserna innan jag satte in dem. Jag såg inget på en lång stund.
Efter grundskolan sökte Ola jobb vid en möbelfabrik i Sunne.
– De behövde ingen, men jag tjatade och till sist gav de upp och gav mig ett jobb.
Så småningom sökte Ola sig till en träpersienntillverkare i Nyköping. Bostadsorten byttes och så även fotbollsklubb. De nya lagen fanns i Råby och Sjösa.
– Efter ett halvår på det nya jobbet gick företaget i konkurs, men jag tror inte att det var på grund av mig. I stället ombildades det och jag fick ny anställning. Därefter var jag fastighetsskötare på Nyköpingshem, reservdelsansvarig på en bilfirma och på Odin, som vid flytten till Katrineholm bytte namn till Sveaverken, arbetade jag för det mesta vid en supportsvarv.
Fotbollen byttes mot Södras bangolfklubb. Sista varvet gick Ola vid Djulö bangolfklubb. Resultatet blev 83 slag och klubborna hamnade i sjön, i alla fall mentalt.
– Det gick bra på träningarna på de olika banorna, men sedan ställde tävlingsnerverna till det. Det är likadant vid dagens bågskytte. Ibland vill man för mycket.
Bågskyttet började han med i Nyköping och kände det som om han hade "hittat hem".
Ola följde med Odin/Sveaverken till Katrineholm, vilket var tur för bågskyttarna i Katrineholm. Ola väckte den insomnade bågskytteklubben år 2005 och blev även en engagerad ordförande och tränare.
– I dag har klubben 40 medlemmar, varav 17 har tävlingslicens. Berättelsen "Hunger games" har dessutom lockat ungdomarna till sporten.
Och med bågskyttet i terrängen, bland annat runt Stalls Backe, har även Olas naturintresse väckts.
– Jag plockar gärna svamp. Kantareller, soppar och en annan svamp som är jättegod, men som få brukar plocka. Därför vill jag inte säga namnet på den, säger han retsamt.