Sigge Maurer är född i Österrike, och bodde fram tills han var åtta år i en liten ort utanför Klagenfurt. Men uppbrottet från Österrike kom att bli som taget ur en film.
– Pappa och mamma skilde sig, och ett tag efter det kidnappade min pappa mig och min syster. Mina gudföräldrar hämtade upp mig och min syster, som då var sex år, i skolan och sa att vi skulle på utflykt. Sedan körde de till Tyskland där pappa väntade, och sedan tog han med oss till Sverige.
Fadern kom till Sverige för att få jobb, och landade i Oxelösund.
– Jag tycker han gjorde helt rätt. Vi hade det inte bra. Trots att det tog många år innan jag träffade mamma igen så hade vi ändå kontakt genom åren.
I Oxelösund började han i andra klass.
– Då fanns ingen introduktion, det var vanlig klass direkt. Årskursen efter, i tredje klass, hade jag högsta betyg i svenska. Det är jag stolt över. Jag tyckte mycket om att läsa och sprang jämt till bibblan, jag tror jag fick mycket från det.
Förutom läsning var det fotboll som gällde.
– När jag var 16 flyttade vi till Bergshammar, och några år senare drog en kompis med mig till IFK – sedan var jag fast.
Snart jobbade han som ledare, och det ledde vidare till jobb på kansliet. Sigge startade fotbollsdiscona på Arnö, ansvarade för evenemang som när tv-laget kom till stan, landskamper och konserter. När Onyx startade fångade de hans intresse.
– De syntes överallt, var tuffa, och jag skrev ett brev till dem att de behövde någon som mig, och de nappade. Men det gick kanske lite för fort för dem, ekonomin hängde inte med.
Det slutade med att Sigge fick gå. Under några år fick han användning för sina tyskakunskaper, när han jobbade som säljare.
– Jag sålde mjukisdjur till djurparker. Tack vare det jobbet har jag klappat tigerungar, de är väldigt mjuka.
Så ville Onyx ha honom tillbaka – tills han fick gå igen.
– Det var ganska tufft. Men då var det många som hörde av sig, OIK, Trosa Edanö, Bissarna... det kändes väldigt bra.
Sigge landade till slut hos FBC Nyköping, lockad av att vara med om att starta en förening. Ett jobb som passar honom väldigt bra.
– Jag har haft turen att få jobba med det jag älskar, och framför allt med att få unga att se tjusningen med sport, det har jag alltid brunnit för. Jag är en sådan som ser framåt, tänker inte på det som varit. Man ska leva i nuet, helt enkelt.