Han är uppväxt på Söder i Stockholm och hade inga planer på att lämna staden. Men på något vis hamnade han här, som rektor på Campus Nyköping, boendes i Trosa. Tillfälligheter är kännetecknande för Lasse Sahlin.
– Så har det ofta varit. Jag har inte lagt särskilt mycket energi på framtidsplaner, vad jag ska göra sen och var, i stället lägger jag energin på att göra bra ifrån mig när jag är där.
Så var började allt?
– Min morbror gav mig två rockalbum med singlar av bland annat Elvis Presley. Jag var sex år och präglades hårt på det där.
Spola framåt några år. Lasse har dragit ihop ett band, han spelar trummor, och har lyckats övertyga rektorn om att man på fredagen ska spela på morgonsamlingen. Killarna i bandet ska snart ta klivet in i tonåren och är arga.
– Självklart hette vi något jävligt obscent. Rektorn steg upp först på scenen och skulle presentera oss. Så tittade han på lappen med vårt bandnamn, och sa: "Välkommen upp på scen Långbrodalspojkarna!"
Vad hette ni på riktigt?
– Jag tror vi hette Spermaspriders. Vi var skitdåliga, det hördes knappt vad vi spelade för låtar.
Vidare mot andra band, fler band. Lasse kan ha spelat i runt 17 stycken, är inte riktigt säker.
– Mest känt är väl Toms Tivoli, vi blev grammisnominerade.
Låtskrivandet löpte parallellt, och han skrev så bra att andra ville ha hans låtar. Samtidigt var han ofta drivkraften i de olika banden.
– Jag var som en spelande manager. Så det var inte så konstigt att jag halkade in i musikindustrin.
Han signades av Sweden Music, Stickan Anderssons bolag, jobbade med stora namn som Abba, Ted Gärdestad, Cardigans, men även utländska akter som U2. Mats Wester, sedermera ena halvan av Nordman, kom då med ett förslag. Han ville skapa något nytt, någon slags schlager-etno-pop.
– Vi började skriva. Det blev "Förlist", Nordmans första hit. Och det blev en sådan braksuccé, den mest sålda skivan på 30-40 år i Sverige. Jag får fortfarande royalties, och de första åren hade jag kunnat leva på bara den låten.
Under karriären har Lasse Sahlin skrivit hundratals låtar till artister som Jill Johnson och Helene Sjöholm. Nästa steg i karriären var dock totalt oväntad för honom själv.
– En producent hörde av sig och ville ha mig som musikredaktör på Bingolotto. Jag var inte alls lockad först, tyckte det var ett fult program. Men han ville göra det omöjliga – han ville förändra Bingolotto, chocka.
Efter lite betänketid gick Lasse med på det.
– Det första programmet jag skulle göra var Milleniumprogrammet. Vi skulle göra något så spektakulärt så folk inte trodde det var sant. Så jag fick David Bowie att komma dit. Inte ens producenten trodde jag skulle lyckas, men det gjorde jag.
Elva säsonger var han på Bingolotto, fick de stora namnen att komma dit, som Dolly Parton, Robbie Williams, Elton John och Celine Dion. Men Nyköping då, hur kom han hit?
– Det ringde en snubbe och ville jag skulle föreläsa på en ny musik- och eventutbildning, och jag sa ja. När jag åkte härifrån trodde jag aldrig jag skulle komma hit igen, men jag kom flera gånger, blev ombedd att ta över utbildningen, sedan rektor.
Och frågan är om det inte är arbetet här han är mest stolt över.
– Jag tycker man kan göra en liknelse. Visst är det skitstort att få Bowie till Bingolotto, men när jag kom hit fanns det tre utbildningar här. Nu erbjuder vi 13 eftergymnasiala YH-utbildningar och 4 högskoleutbildningar. Jag och mitt team, som jag verkligen vill lyfta, har gjort något fantastiskt här. Det är minst en lika stor prestation, på ett sätt astronomiskt. Vi har satt Nyköping på utbildningskartan.