Det blir inte alltid som man tänkt sig, heter det – ibland blir det sämre, andra gånger bättre. För Jesper Knak, boende vid Rosvalla i Nyköping, handlar det om det senare.
– När jag började plugga i Linköping för tio år sedan var det först arbetsterapeut som jag riktade in mig på. Men det var ingenting för mig så jag hoppade av efter ett halvår och började plugga till lärare istället, berättar han.
– Efter första basåret så får man ju välja ett ämne, och då valde jag engelska. Sedan upptäckte jag att de hade trä- och metallslöjd som utbildning. Det hade jag ingen aning om. Jag tänkte att det lät intressant.
Och på den vägen är det. Idag undervisar han i trä- och metallslöjd på högstadieskolan Omega. Egentligen, förklarar Jesper, är det inte så konstigt att det blev just trä och hantverk som slutligen kom att prägla hans yrkesval.
– Farsan har alltid hållit på hemma, snickrat på huset och så där, och jag sprang alltid efter med en hammare och en låda med spik. Ända sedan jag var liten. Samma sak med brorsan, han har alltid hållit på mycket hemma. Han är möbelsnickare i dag, säger Jesper.
Vad har du för tankar kring debatten om träslöjdsämnet, där vissa menar att det borde bytas ut mot exempelvis programmering?
– Jag tycker att slöjd har en väldigt naturlig plats i skolan. Dels tycker jag det är ett väldigt viktigt ämne i sig, eleven får tänka mycket själv, om arbetsgången, om miljötänk, att inte ta eller slänga för mycket. Och dels är det ett bra komplementämne, till matematik till exempel.
Hur födelsedagen kommer att firas är en så länge höljt i mörker. Det är sambon Malin Erneby som basar över upplägget. Det finns dock en förhoppning på vad som kan vara i görningen, förklarar Jesper.
– Det var länge sedan vi var och såg fotboll, så det skulle jag gärna vilja göra. Jag gissar på att det är något åt det hållet. Hon är tvärtemot mig. Jag kan inte hålla en hemlighet men hon är tydligen väldigt bra på det. Hon har inte avslöjat någonting
Laget som hjärtat klappar för är Djurgården – det är sedan länge, åtminstone sedan han träffade Malin.
– Hon är djurgårdare, och hennes pappa är det också. Så det fanns inte riktigt något alternativ. På något sätt har det väl funnits i hjärtat sedan man var liten också, säger Jesper och skrattar.
Vad som händer för Jesper efter 30-strecket får tiden utvisa. Slöjdlärare kommer han fortsätta vara. Det finns dock en särskild dröm som hägrar.
– Drömmen som träslöjdslärare är ju inte att bo i en nybyggd lägenhet, om man säger så. Jag vill hitta något sekelskifteshus från förra sekelskiftet. Inte så att det är fallfärdigt, men ändå något att gå och pula med. Gärna med en utbyggnad där man kan ha sin egen verkstad, säger han.