Färghandlare Lennart Holmgren, Nyköping, har avlidit i en ålder av 95 år.

Rolig, robust och rejäl är tre adjektiv som kort kan karaktärisera min trogne vän genom alla år. Från skoltiden i Nyköpings läroverk till senioråldern höll vi ihop i både glädje och sorg. En av sönerna och två fruar miste han.

Vi träffades första gången 1937, då jag från Piteå var nyinflyttad och vi skulle börja i Nyköpings läroverks fyraåriga realskola. Vi märkte med detsamma att vi trivdes ihop men däremot passade vi inte i den vita byggnaden mitt emot Nicolaikyrkan vid Storgatan, där vi mötte många trevliga lärare men också otrevliga sadisten Nappe, hårda Hin onde och rödnäsan Zoologi-Nisse som tyckte "vi passade bäst på gatan". Och visst, det är bara att erkänna: Vi var inga studiebegåvningar precis. Efter kvarsittningar var vi fortfarande kvar i tvåan och överens om att tala med föräldrarna om att vi skulle befrias från det tråkiga tvånget.

Lennarts pappa Sven med duktig fru liksom mina föräldrar var utomordentliga och goda människor. Men min far Folke var omutlig och ansåg att hans fem barn skulle gå ut i det hårda arbetslivet med minst realexamen, medan Lennart fick sluta och börja som bankvaktmästare på Skånska banken, en bra start för en blivande affärsman menade pappan. Nu började jag på allvar "plugga" hårt så jag skulle kunna lämna skolan så snart som möjligt – och lyckades.

Men vi idrottade desto mer tillsammans. Vi spelade fotboll på Slakthusplan. Min kompis var en svårforcerad back medan jag var snabb center. "Alle man på Piteå" hette stridsropet. Lennart var i sitt esse på Folkungavallen vintertid då isen var blank. Med snabba skär och listig klubbföring var han en av stans bästa bandyspelare. På Lennarts mammas sida fanns en av Sveriges genom tidernas populäraste filmskådespelare, Stockholmskisen Elof Ahrle. Vi var med som statister i två av hans filmer som spelades in i Nyköping.

Fritiden blev dock minimal för Lennart då affärslivet tog mer och mer utrymme. Jag minns att jag fick köpa hans fotbollsskor för en femma och bandyrören för en tia! Jag lämnade Nyköping för vidareutbildning i Norrköpings handelsgymnasium och sedan Stockholm för journalistskolan, och de personliga kontakterna blev inte så många. Men alltid när föreningen Nyköpingspojkarna hade sitt årliga möte så var jag välkommen att bo i Holmgrens flotta villa på Fruängsgatan.

Senaste personliga trevliga träffen här om året visade en stolt Lennart på det nyplanterade trädet i Teaterparken, Handelssocietetens originella gåva för mångårigt ordförandeskap. Det som dock gladde honom mest var av privat art: Hans duktige son Peter med hustru Catharina som skötte Färghuset så utomordentligt. Är glad att jag också fick vara med då Lennart välförtjänt hyllades på 90-årsdagen av vänner och bekanta.

En varm humanist, glad människa och trogen kamrat är borta för alltid. Han satte verkligen färg på sitt och vänners liv!