Carl Gustaf Wennerholm 30 mars 1936 – 31 januari 2025.
Med stor sorg men också med djup tacksamhet och kärlek minns vi Carl Gustaf Wennerholm, en man vars liv präglades av havets vindar, seglens frihet och en oändlig kärlek till familj och vänner.
Redan som femåring väcktes hans passion för segling på Korsholmen, där hans mor Marianne lärde honom seglingens grunder. Lugnhamn, det älskade sommarstället i Mälaren, blev en plats för glädje och äventyr tillsammans med syskonen Jarl och Mona. Ingarölägret lämnade också outplånliga minnen, både som deltagare och ledare, där han stolt bar sitt lägernummer 416. Tonåren fylldes av spännande seglatser genom skärgården tillsammans med vännen Arne i varsin C-kanot, en tid av frihet och upptäckter.
Hans far Gösta spelade en avgörande roll i hans liv och var den som ordnade en praktikplats vid handelskammaren i San Francisco. Det blev startpunkten för ett fantastiskt äventyr som sträckte sig över nästan 25 år i Nord- och Sydamerika. San Francisco blev den första anhalten, följt av vistelser i Lima, Bogotá, Mexico City och Buenos Aires. Där, på Rio de la Plata, njöt han av otaliga seglatser, som vi alltid kommer att bära med oss i våra hjärtan.
Generöst delade han med sig av sina kunskaper och passioner. Sina tre barn lärde han att segla, åka skidor och skridskor, och framför allt att älska naturen. Han fanns alltid där med värme och omtanke. Barnbarnen hade en särskild plats i hans hjärta, och han värdesatte deras unika personligheter. Hans kärlek till djur var en självklar del av hans natur, liksom hans skarpa humor, en förmåga han bemästrade med enastående fingerfärdighet. Den humorn lever nu vidare genom hans efterkommande.
Carl Gustafs samhällsengagemang och starka värderingar har gått i arv, särskilt till sonsonen León, som bär facklan vidare och står upp för rättvisa och traditioner. Som en mästare i språk och historia kunde han berätta om Sveriges kungar och vårt lands historia med imponerande sakkunskap. Hans djupa kunskap om våra farvatten kombinerades med en stark tävlingsinstinkt, vilket ledde till prestationer såsom EM-brons i Drake och ett hedersuppdrag som linjedomare vid OS-seglingarna i Mexico City 1968.
Från Buenos Aires Argentinas livliga storstad till Storlien i Jämtlands fjällvärld – flytten på slutet av 70-talet innebar en stor kontrast, men blev en del av ett rikt och omväxlande liv. Så småningom fann han och hans kära hustru Gunilla fasta punkt i Trosa, där de tillbringade över 30 år. Där skapade de ett rikt umgänge, njöt av den vackra skärgården och det sörmländska landskapet, seglandes om sommaren och åkandes skridskor om vintern.
Han var en karismatisk, omtänksam och färgstark människa, en lojal fadersgestalt som för alltid kommer att finnas i våra hjärtan. Ett sant föredöme och en inspirationskälla för oss alla.
Tack för allt du har gett, älskade pappa, svärfar och farfar.