När jag 1979 första gången klev in på Södermanlands Nyheters centralredaktion i Nyköping fanns Christer redan på plats. Tryggt satt han på sin stol vid skrivbordet mitt emot mitt. Manushögar, bilder, stora ritblock, typometrar och saxar – allt passerade Christers händer. Resultatet blev ritade sidor till morgondagens tidning. De färdiga skisserna rasslade ned genom en trumma i golvet för att nå till sätteri och korrektur.
Christer blev från första stund en god vän och kollega. En bussig kompis, ivrig att stötta och hjälpa till när en yngre kollega behövde råd. Ingen snålhet eller missunnsamhet fanns, bara självklar uppställning och generositet.
Före journalistiken hade Christer en karriär som stridsflygare/fältflygare bakom sig, bland annat hade han tjänstgjort på F11 i Nyköping. Med sitt lugn, sin förmåga till koncentration, fokus och uppmärksamhet var han naturligtvis som klippt och skuren för rollen som pilot – utan att vara minsta lilla macho. Några år före F11:s nedläggning valde Christer att avsluta flygarkarriären och utbildade sig alltså i stället till journalist.
Basen i Nyköping var huset i Bergshammar där Christer bodde med sonen Mattias och sin dåvarande hustru Annette i många år. Mycket tid och engagemang lades ned på huset och även på hembygdsföreningen. Under flera år var Christer också en av författarna bakom nyårsrevyn i Nyköping.
Christer och jag jobbade tillsammans under flera decennier i olika roller på redaktionen ända tills Christer gick i pension år 2006.
Efter skilsmässan från första hustrun fann Christer så småningom en ny livskamrat i Lotta. Efter några år i Stockholm fick längtan till Gotland den nya lilla familjen, nu utökad med sonen Elias, att ta språnget över havet och flytta till ön. Huset i Stenkumla blev den nya basen och några år senare kom också dottern Eira till världen.
Christers engagemang för hembygden fick fortsatt utlopp också på Gotland, nu i Stenkumla hembygdsförening. Christer var en av de drivande bakom skriften ”Berättelser från Stenkumla” där bygdens historia och människors minnen fick nytt liv. Christers samhällsengagemang kom också till uttryck i åtskilliga insändare i Gotlands Tidningar.
Christer och jag och våra familjer fortsatte hålla kontakten genom åren. Våra vistelser på Gotland innebar nästan alltid också att vi träffade Christer, Lotta och barnen. Samtalen rörde stort och smått och blev alltid intressanta. Christers engagemang för barnen, hans underfundiga humor, hans eftertänksamhet och lyssnande parat med hans förmåga att vända på perspektiven gjorde att vi alltid kände oss berikade när vi skildes åt. Den känslan tar vi nu tacksamt med oss in i framtiden.