Elisabeth vĂ€xte upp i en officersfamilj och bodde i Boden i flera Ă„r samt i Stockholm. Somrar tillbringade hon ofta hos sin farmor pĂ„ Rynninge gĂ„rd i nĂ€rheten av Ărebro.
1948 ingick hon Àktenskap med Anders von Stockenström som nÄgot Är senare förvaltade à nhammars gods. PÄ den tiden fanns mÄnga anstÀllda som arbetade med jordbruket, djuren, skogen, sÄgen, vÀxthus och trÀdgÄrd. Alla anstÀllda bodde pÄ gÄrden och det fanns mÄnga barn. Varje trettondag anordnade Elisabeth en teaterförestÀllning pÄ Anderstugan. Alla barn pÄ gÀrden hade en roll.
Anders och Elisabeth var ett strÄlande par som ledde och aktivt deltog i all verksamhet. De samlade ocksÄ alla gamla redskap och maskiner som anvÀnts pÄ gÄrden och i hushÄllet och katalogiserade allt. Det blev till sist ett gÄrdsmuseum förlagt pÄ magasinet och i ladugÄrden, som Elisabeth och Anders gÀrna visade för intresserade grupper, ofta skolklasser.
Elisabeth var kÄrchef i Gryts lottakÄr. Hon var omtyckt och mycket driftig.
Hon bidrog till att mĂ„nga StjĂ€rnhovskvinnor utbildade sig till flyglottor, och vid flygvapenövningar spanades efter âfiendeflygâ frĂ„n ett torn byggt för Ă€ndamĂ„let pĂ„ Ă nhammar.
Elisabeth var ledamot av kyrkorĂ„det och var med att pĂ„ Lena och Kjell FagĂ©us förslag starta âMusik i Grytâ. Elisabeth var kyrkvĂ€rd i Gryts kyrka under mĂ„nga Ă„r. Elisabeth var aktiv medlem i hembygdsföreningen. Hon bland mĂ„nga andra damer serverade kaffe och kakor vid midsommarfirandet i hembygdsgĂ„rden. De var klĂ€dda i sockendrĂ€kt eller SverigedrĂ€kten.
Hemma pÄ gÄrden fanns ocksÄ mycket att göra. Det kom ofta besökare i olika Àrenden som vid Sörmlandsledens planerade stig genom à nhammars vackra marker. Dörren till à nhammar stod alltid öppen.
2004 överlÀmnades à nhammar till den yngre generationen och Anders och Elisabeth flyttade till StrÀngnÀs dÀr Elisabeth engagerade sig i domkyrkans verksamhet och fick snart en ny vÀnkrets.
Elisabeth var en inspirerande och en entusiasmerande person. Hon hade en enorm arbetskapacitet och organisationsförmÄga. Hon var aldrig jÀktad, kom alltid i god tid till avtalade möten. Hon hade sÀllan extra hjÀlp. Middagar och slÀktkalas klarade hon Anders med bravur. Endast vid stora jubileer anlitades catering. Hon var generös, vÀnsÀll, snabb i tanken, alltid förstÄende och beredd att hjÀlpa. Detta trots att hon hade ett tungt ansvar för den handikappade dottern Ulrika som avled 2015. Elisabeth lÀmnar ett enastÄende fint minne efter sig och vi Àr mÄnga som saknar henne.