Göran kom till Nyköping 1969 och det första året arbetade han på det som tidigare hette Högre Allmänna Läroverket, men som då hade döpts om till Nicolaiskolan. Året efter stod Tessinskolan färdig och där arbetade han fram till sin pensionering 2002.

Vi var två av Görans sista tysklärarkollegor och minns honom med värme. Han var en mycket kunnig lärare med en stor utstrålning. För Göran var undervisningen och lektionerna det centrala i läraryrket. Han jämförde en gång läraren med artisten och lektionerna med framträdanden. Ett speciellt och bejublat framträdande var när han sjöng My way för avgångsklasserna på sin sista skolavslutning. Läsåret efter fick alltid My way inleda våra ämnesmöten som en hommage till Göran och för att lite fylla det tomrum han lämnade efter sig på tyskinstitutionen.

En av oss hade förmånen att få ha Göran som lärare. Hans stora språkkunskaper i kombination med lektioner som alltid var oklanderligt planerade i metodiskt hänseende gjorde tyskstudierna stimulerande och givande. När Sture Packalén, professor i tyska, för drygt två år sedan höll föredrag i Nyköping om tysk efterkrigslitteratur, kände han genast igen sin tidigare lärare. Han uttryckte spontant beröm över Göran och mindes honom som en mycket skicklig lärare.

Tessinskolan hade under flera år elevutbyte med Nyköpings före detta vänort Lauf. Göran var med och startade detta utbyte. Under besöken i Lauf fick Göran möjlighet att visa fler sidor av sin personlighet än i skolvardagen och han var mycket uppskattad av såväl de tyska kollegorna som de tyska elevernas föräldrar. Hans enorma kunskaper i tyska kom till sin rätt i samtalen vid olika sammankomster och i de lysande talen vid middagar.

Vi sörjer Göran och tänker på hans familj, i synnerhet hans hustru Barbro, som också var vår kollega.

Eva Andersson Blix

Madelene Singerer Olsson