Johanna Petersén, 50, sitter uppkrupen i en fluffig soffa hemma i vardagsrummet på landsbygden utanför Råby. Hon har precis kommit på fötter igen, efter en flera år lång mörk tunnel av sorg.
Först dog hennes pappa, han som hade inspirerat henne till modet att våga följa sitt hjärta. Sedan dog hennes bästa väninna, som länge varit svårt sjuk, och pojkvännen.
– De dog så tätt inpå varandra. Allt bara föll. Det skruvade om min världsbild, säger Johanna.
Hon har nyligen flyttat in i sitt lilla röda trähus omgärdat av en frodig trädgård. Det var här på en väninnas trapp som hon satt när hon sörjde som mest. Då kändes vägen ut ur sorgen nästan omöjlig. Nu har hon återigen funnit en inre ro och ett sammanhang i livet. När väninnans familj skulle flytta från den lilla gården fick hon ta över hyreskontraktet och känner sig som hemma.
– Just nu är det det här som gör mig lycklig. Tystnaden har blivit min meditation, säger Johanna.
Sökandet efter svaren på de existentiella frågorna har hon haft sedan hon var liten och hon har hållit på med meditation i tjugo år. Den har varit en livlina genom kaoset och smärtan.
– Under hela perioden har jag mediterat och fortsatt det andliga sökandet men det har varit svårt att hitta glädjen igen i livet. Från att ha varit en positiv person, såg jag mörkt på allting.
Mitt i sorgen fick hon kontakt med sin gamla kompis Camilla, som hon gått i samma klass som från lekis till nian. De hade tappat kontakten, men hittade varandra igen på Facebook. Camilla hade blivit indisk nunna (se SN 21/10) och i höstas åkte Johanna och besökte henne på hennes ashram, ett tempelområde där gurun Amma bor med sina munkar, nunnor och volontärer som jobbar med hjälparbete.
– Ingenting var som jag trodde att det skulle vara. Det lever och bor 5000 människor på ashramet. Det var ljud överallt.
Dagarna bestod i meditation och Johanna påbörjade en meditationskurs, för att kunna lära ut meditationen till andra.
– Meditationen är ett bra verktyg för att stå stark både i medgång och motgång. Det vill jag dela med mig av.
Hon har äntligen kunnat återuppta sina behandlingar i massage- och andningsterapi, som hon fick släppa under den tuffaste tiden. Och snart kommer hon att åka tillbaka till ashramet i Indien för att fördjupa sig i meditationstekniken. Drömmen är att kunna kombinera sitt ordinarie jobb med massageterapi och meditationsövningar, som hon hoppas ska kunna vägleda andra.
Sorgen och saknaden är fortfarande stor, men nu är allt annorlunda.
– Jag är ute på andra sidan. Det gör inte så ont längre.