Varför vill inte fler arbeta som sjuksköterskor? Det är en fråga Carina Swing, Nyköping, grubblar på.
– Jag har inget svar på varför inte fler söker sig till vården. Här finns ju möjlighet att hjälpa folk, att få dem att må bra, säger hon.
Hon skulle bli lärare. Började läsa på vårdlinjen efter högstadiet. 1978 var hon färdig undersköterska och fick arbete direkt inom dåvarande landstinget. Hon arbetade på olika kliniker inom långvården.
Efter tio år med pauser för barnafödande, två stycken, vidareutbildade hon sig till sjuksköterska. Det blev intensivvårdsavdelningen, medicinkliniken, akutmottagningen, vidareutbildningar, chef på Ekensbergs vårdcentral, SSIH (specialiserad sjukvård i hemmet), onkologmottagningen.
Listan är lång och Carina Swing har i princip gillat arbetsuppgifterna.
– Jag känner mig rik över alla människor, patienter och anhöriga jag fått lära känna.
Men i samband med Coronapandemin förändrades arbetet. Hon och hennes arbetskamrater tvingades ställa om, byta arbetsuppgifter för att hjälpa till, för att stötta.
– Alla på sjukhuset fick verkligen slita och i början av pandemin så dog folk oförklarligt, man visste inte riktigt varför, de bara försvann. Det var tungt.
När pandemin klingat av bestämde hon sig. Hon ville få tid till annat och sa upp sig.
Tillsammans med maken Dicky åker hon nu med husbilen och spelar golf. Men hon kan tänka sig att hoppa in. Brist på jobb är det inte inom sjukvården.