Percy växte upp med föräldrar och en bror i centrala Eskilstuna, men somrarna tillbringade han hos farmor och farfar på landet i Mälby.
– Det var en motorintresserad familj och vi var runt och kollade en hel del på motorsport av olika slag. Fast för mig var speedway nummer ett från början, intygar Percy när vi ses i Magnus "Zorro" Zetterströms verkstad i Torshälla.
Vår jubilar började köra moped långt före tillåten ålder och att den gick ett par snäpp fortare än lagstadgad hastighet råder det inga tvivel om.
– Jo det var trimning som gällde redan på den tiden, erkänner Percy utan omsvep.
Så småningom började Percy köra för Smederna och senare i Tuna Rebels som han var med och bildade – men någon speedwaystjärna av rang blev han aldrig.
– Men jag minns min allra första seriematch. Jag var fruktansvärt nervös och spyfärdig innan, men jag tog två poäng mot Masarna i Avesta och körde in tio kronor. Efteråt fick jag även en korv med mos av lagledaren för min insats, säger Percy och garvar.
– Jag var en duktig Elit-B-lagsförare och tog många gånger mina tolv poäng i matcherna där, tillägger han och berättar att de kunde vara runt 35 förare på träningarna på den tiden.
Efter skolan jobbade Percy ett tag som vaktmästare på Jäders IP och därefter var han motorprovare på Volvo BM under närmare tio år.
– Ett jäkligt kul jobb för en kille som gillar motorer, konstaterar han.
Därefter har yrkeskarriären handlat om speedway i alla dess former – främst som föreningskonsulent, men även som lagledare, banarbetare, knattetränare, sponsorjägare, domare och allsköns styrelseuppdrag.
Du fick väl kicken från Smederna efter många år – vad hände då egentligen?
– Ja du, jag vet fortfarande inte varför. Mycket handlade nog om Jantelagen och avundsjuka.
Därefter har Percy arbetat för Hammarby, Indianerna och Griparna.
– Jag gick i pension som 63-åring, men som ordförande i Griparna jobbar jag betydligt mer än heltid. Jag är mer i Nyköping än här hemma, säger Percy som firar 70-årsdagen med olika möten med Griparna.
Trots åldern har Percy ett närmast tonårslikt hårsvall och i dag väger han knappt 80 kilo mot de 115 han var uppe i som mest.
– Jag är frisk och mår hur bra som helst – betydligt bättre än när jag fyllde 60 år, intygar han.
Redan vid 17 års ålder kilade Percy stadigt med Lisbeth under en period innan deras vägar skiljde åt.
– För 15 år sedan träffades vi av en slump på Östra Torget och hon undrade vart jag tog vägen för 40 år sedan. Det visade sig snart att vi trivdes tillsammans så vi gifte oss och flyttade ihop.
Hur är hon?
– En kanontjej – och jag tycker det är starkt av henne att stå ut med mig...
Jag försöker få vår jubilar att beskriva sig själv, men det har han svårt för så Zorro, som känt honom i många herrans år, får ta över.
– Jag uppfattar Percy som lite av en ensamvarg, småtjurig, men med ett stort hjärta. Han är lite svår att komma in på livet, men plötsligt står han utanför dörren med en flaska glögg och önskar god jul, säger Zorro.
När det blir dags för fotografering slår sig Percy sig ner på en av Zorros hojar – det märks att han trivs på densamma.
Har du inga andra intressen än speedway Percy?
– Nej – speedway har varit mitt jobb och mitt liv.
Snacka om stor profil.