I början av 1920-talet öppnade Henrik Gröndahl lanthandel i Maspelösa utanför Linköping, som pĂ„ den tiden var ett blomstrande samhĂ€lle. JĂ€rnvĂ€gen LinköpingâFĂ„gelsta var i drift sedan 1897 och runt stationen i Maspelösa startades nya verksamheter, som kafĂ©er, bageri, postkontor, telegrafstation, bryggeri, slakteri, Ă„keri, pensionat, skrĂ€dderi, skomakarverkstad och sadelmakeri.
H Gröndahl Speceri & DiverseaffÀr hade konkurrens av flera handelsbodar i byn, men affÀrerna verkar ha gÄtt bra. Henrik Gröndahl gjorde reklam för att man i hans butik kunde köpa bÄde Oscaria skodon och Helsingborgs galoscher. En stor sortering av strumpor erbjöds ocksÄ, liksom tapeter, tyger och "periodens bomullsgarn".
En februaridag 1925 satte sig handlare Gröndahl och författade ett brev. Hans hustru hade just kommit hem frÄn en tio dagar lÄng vistelse pÄ Linköpings Lasarett efter en strumaoperation och Henrik ville uttrycka sin tacksamhet. Han lade ner brevet i en godislÄda av trÀ frÄn Mazetti och gömde den i en trappa.
SÄ hÀr skrev han bland annat i brevet:
"Till mina efterkommande som kommer att hitta denna lilla av mig nedsatta lÄda meddelas att jag Àr den lycklige Àgaren av min kÀra hustru Jenny och 4 barn, Rut, Karin, Bo och Lars, tillika Àgaren av denna lÀgenhet Lillebo, vilken Àr skuldfri, allt stora och goda gÄvor av vÄr allra störste Fader i himmelen, vilken jag har att tacka för allt. Dessutom har jag en god handelsaffÀr, som jag och min hustru sköter, med en Ärlig omsÀttning av 6 300 kronor."
I trÀlÄdan lade Henrik Gröndahl ocksÄ ner en ettöring, en tvÄöring och ett vykort pÄ handelsboden, med familjen samlad framför. PÄ kortet har han skrivit att han gav huset namnet Lillebo, "dÀrmed betecknande att vi Àro smÄ oansenlige menniskor som hÀr bo".
Ett nummer av Ăstgöta Correspondenten, daterat 28 februari 1925, hamnade ocksĂ„ i lĂ„dan.
Tidningens lĂ€ngsta artikel denna dag handlade om sockerbetsodlingens framtid i Ăstergötland. En betydligt kortare text berĂ€ttade om förĂ€ndringar i regeringen efter statsminister Hjalmar Brantings frĂ„nfĂ€lle nĂ„gra dagar tidigare, dĂ€r det bland annat noterades att den nya handelsministern C E Svensson var född i Gammalkil. Nya forskarrön tydde pĂ„ att metallsalter kunde bota bĂ„de tuberkulos och krĂ€fta, smörpriset stod i 4,10 kr/kg och is var en vanlig annonsvara. NĂ„gra artiklar kĂ€nns obehagligt aktuella, med rapporter om dyrtidstillĂ€gg, ryska försök att erövra nya territorier och strider mellan turkiska och kurdiska trupper.
I nÀrapÄ ett sekel lÄg den Gröndahlska tidskapseln gömd i den inbyggda trappan. DÀr kunde den ha varit dold för evigt, om inte Henrik Gröndahls namne, Henrik Larsson, bestÀmt sig för att ta fram kofoten.
â Trappan var alldeles för smal och brant, sĂ„ nĂ€r vi renoverade huset ville vi byta ut den. Vi rev trappvĂ€ggen â och dĂ€r stod lĂ„dan. Det var förstĂ„s spĂ€nnande att öppna den och lĂ€sa brevet, berĂ€ttar Henrik.
Willy Svahn, mÀklaren som sÄlde huset, berÀttar att det inte Àr helt ovanligt med liknande tidskapslar i gamla hus.
â Men jag har nog aldrig sett nĂ„gon som Ă€r sĂ„ hĂ€r fin. MĂ„nga hittas förmodligen aldrig, sĂ€ger han.
Till sist, Henrik, vad ska du göra med lÄdan?
â Jag har inte tĂ€nkt pĂ„ det ... Men jag kanske ska lĂ€gga ner en ny tidning med artikeln som du skriver nu â och gömma lĂ„dan nĂ„gonstans. SĂ„ kan en framtida husĂ€gare hitta den om 100 Ă„r.