[fakta nr="1"]
Det var fortfarande 1800-tal när Lotta och Anders farfarsfar Nils August Svensson slog upp dörrarna till sin järnhandel.
1892 fanns inte allmän rösträtt. Det var innan telefonen fanns, innan statarsystemet avskaffades, innan bilen blev en vanlig syn på gatorna.
Butiken har följt med samhällets utveckling under åren, berättar Lotta.
– De första åren var det mycket jordbruksartiklar och bland annat hästskor var en storsäljare. Efter världskrigen sålde vi mycket till industrin, och har efterhand utvecklats mer åt bygghållet. Pappa har alltid kallat sig järnhandlare – vi säger bygghandlare, berättar Lotta och fortsätter.
– Tittar vi framåt går vi mer och mer åt ett hållbart byggande och ett större miljötänk kring materialen. Enkelhet, ärlighet och sunt förnuft så att verksamheten håller till nästa generation också.
[fakta nr="2"]
Lotta driver företaget tillsammans med sin bror Anders. Hon med ansvar för butiken i Nyköping och Anders över verksamheten i Vagnhärad, som öppnades 2013.
Men ingen av dem har några förväntningar på att deras barn ska ta över.
– Vi har aldrig haft någon press på oss från pappa. Vi har själva frågat om vi kan få vara med. Så är det för våra barn också – och visst har de hjälpt till här någon gång, med att exempelvis städa, säger Anders.
De har redan haft en stor fest för personal, både nuvarande och tidigare, på Nyköpingshus, för att fira jubileet.
– Det var så roligt! Människor som arbetat här i 50 år kom – och det var de som var bäst på att ”stuffa”!
Lotta skrattar, och svänger med överkroppen för att visa att det är dans hon pratar om.
För att få berätta och dokumentera familjeföretagets historia har de tagit fram en bok.
– Vår pappa har alltid drömt om att göra en bok, bland annat för att man över tid verkligen har sparat på det mesta vilket vi på detta sätt fått tillfälle att visa. Det har varit väldigt roligt att få det berättat igen, och samtidigt koppla den till både Nyköpings och Sveriges historia, säger Lotta.
Vad tror ni Nils August hade sagt om han vetat att hans verksamhet skulle hålla i 125 år?
– Väldigt svårt att veta såklart. Men jag tror han varit glad, säger Anders.
– Vi är i alla fall väldigt glada, säger Lotta.