[fakta nr="2"]
Nina Eriksson har gett blod 54 gånger. Som kvinna får man ge blod tre gånger om året. Nina har en dotter, och under graviditet och nio månader efter förlossning ger man inte blod. Räknar man på det, har hon gett blod i mer än 20 år.
– Jag fick en liten guldnål av personalen på Blodcentralen förra måndagen, när jag var där och gav blod. De hade missat ge mig den på själva 20-årsdagen men jag fick den nu. Fint, tycker jag.
Varje gång man ger blod, tappas man på ungefär en halvliter. Det innebär att Nina under årens lopp har gett bort 27 liter blod.
– Herregud! Jag har inte tänkt på det på det sättet förut. Varje människa har väl ungefär fem liter i sig, så då har det ju räckt till fem-sex människor vid det här laget. Tänk att se alla de där litrarna uppställda framför sig...
Hennes mamma gav blod, och Nina minns det som att hon började strax efter att hon blev 18 år och själv fick lämna blod.
– Relativt snart därefter var det i alla fall, det minns jag. För mig var det både viljan att hjälpa, och en möjlighet för mig själv att komma över min sjukhusfobi.
För Nina var det jobbigt att bara gå in i sjukhusets entré och känna den där sjukhuslukten.
– Och jag var dessutom livrädd för nålstick. Jag är fortfarande nervös varje gång de plockar fram nålen.
Men numera är det inga problem för henne att gå in på sjukhuset.
– De brukar fråga, "Men du som lämnat i så många år, är du fortfarande nålrädd?" och det är jag faktiskt. Jag vill inte titta när de sticker. Jag är nervös, men jag klarar det.
Nina har fått sin sambo, vänner och jobbarkompisar att bli blodgivare genom åren.
– Och jag har också anhöriga som fått ta emot blod när de behövt vård. Det tror jag många haft. Och nyligen, faktiskt efter förra blodgivningen, fick jag besked om att de använt mitt blod. De har börjat skicka ut sms. Det stod något i stil med att mitt blod nu använts till en patient, och det känns fint tycker jag, väldigt verkligt på något sätt.
Hon själv är glad att hon kan ge blod, och säger att det är en möjlighet att rädda liv.
– Folk kanske tycker det varit svårt att komma ifrån arbetet för att lämna blod, men numera har blodcentralen öppet en kväll i veckan också. Vem vet när vi själva behöver blod. Då är man tacksam för att det finns. Så jag vill uppmana alla som kan ge blod att göra det, det är inte farligt.