Det finns en del att tacka idrottskamraten Börje Liljekvist för. Det var han som lärde mig att slå en poänggivande backhand i pingislokalen i en källare i den så kallade ”Minkfarmen” på Föreningsgatan i Oxelösund på 1960-talet. Backhand var hans eget specialslag och skämtsamt fick han till och från bland sina pingisvänner det förpliktigande namnet ”Börje backhand”. Det tyckte han var roligt och skrattade gott.
Börje Liljekvist var den sanna eldsjälen, under sin tid oumbärlig för bordtennisen i Oxelösund. Han var i ett och allt styrelseledamot, ledare och tränare i IFK Oxelösunds bordtennissektion och senare i Oxelösunds bordtennisklubb och ställde tålmodigt upp som sparring på andra sidan bordet när vi yngre och entusiastiska och i sanning inte alltid så talangfulla pingisförmågor ville träna lite extra på slagrepertoaren.
Han hade även en naturlig fallenhet för ledarskap och organisation. Han arrangerade nästan på egen hand en pingislandskamp mellan Sverige och Nordkorea i kuststaden, inklusive en tillhörande bankett på Hotell Kusten och år efter år skötte han inbjudningar, lottning och genomförde som tävlingsledare turneringen ”Hamnpiren” i Frösängskolans sporthall samt hade även uppdrag som domare inom Svenska bordtennisförbundet.
Börje Liljekvist hade vid den här tiden en Volvo PV 544. Den kom väl till användning vid återkommande resor till allsvenska fotbollsmatcher i Stockholm och Norrköping på 1960- och 70-talen och inte minst under helgerna under den mörka årstiden när det istället handlade om deltagande i bordtennisturneringar runt om i Mellan-Sverige. Hur många resor vi gjorde i hans gröna PV och hur många sunkiga hotell vi tog in på under alla dessa pingisturnéer är omöjligt att säga, men det födde ett kamratskap för livet.
Bordtennisen dog så småningom ut helt i Oxelösund. Annat i livet tog över för Börje Liljekvist och för oss andra som hade förmånen att räknas till hans adepter. Den allsvenska fotbollen på Idrottsparken och Råsunda lockade heller inte längre.
Det hindrade inte att man med långa mellanrum sprang på Börje Liljekvist på Järntorget i kuststaden, snackade och garvade en stund om gamla goda tider. Han hade bytt racketsport och trivdes i det veterangäng som regelbundet träffades för att lira tennis. Det minne som oftast kom upp till diskussion var den tidigare nämnda bordtennislandskampen i Oxelösund. Det låg nämligen även på Börjes lott att fixa mathållningen till nordkoreanerna. Restaurangmaten avfärdades. Den något stressade Liljekvist fick istället på begäran från asiaterna ordna fram riskokare på hotellrummen.
Var Börje Liljekvist gamla Volvo PV tog vägen kom vi dock aldrig att prata om. Och nu är det för sent.
Idrottskamraten Leif König