Leif Johansson vet inte hur födelsedagen ska firas. Hans fem barn, som ordnar firandet, är nämligen väldigt hemlighetsfulla.
– Jag har ingen aning vad de tänkt sig, så det ska bli väldigt spännande.
Han är född i Bollnäs, Leif Johansson, men har under livet bott på en del ställen.
– Min pappa var gotlänning, så det var inte så konstigt att vi flyttade dit så småningom. Han var jordbruksarbetare, och sökte alltid efter bättre villkor, bättre arbete. Vi flyttade tillbaka till Dalarna, sedan till Sörmland, och de sista skolåren gick jag i Stigtomta.
De första åren i arbetslivet följde Leif i pappans fotspår, och tog jobb inom jordbruk.
– Det första var en gård som hette Sittuna i Bettna, den andra hette Dalby gård. Man var något år på varje ställe, och gjorde allt möjligt, körde traktor, skötte djur, och fick mat, husrum och en liten slant också.
Leif berättar att det i stort är ett mönster han följt i sitt arbetsliv – han har stannat på ett ställe ett eller ett par år, och sedan dragit vidare, men ett par undantag.
– Det kan ju vara så att arvet från mina föräldrar, att man alltid söker sig vidare, sitter i generna. Man ska aldrig bli för nöjd tycker jag, och jag har velat testa på många olika saker. På den tiden kunde man nästan välja och vraka bland arbeten också.
Han har jobbat på fiberplattfabriken i Vrena, utbildat sig till målare, jobbat på Exportlist, på NK-snickeriet, som yrkeschaufför. Bland annat. Längre stannade han på Expressbyrån – 12 år – innan han startade eget tillsammans med sin bror.
– Nyköpings måleri hette det, så jag hoppade tillbaka till måleriet. Men efter några år kom 90-talets byggkrasch, så då lade vi ner.
De senaste 15 åren har han jobbat inom fastighetsskötsel. Det är faktiskt först nu i mars som han helt slutade jobba.
– Det känns jättebra tycker jag. Nu har jag mer tid över, kan vara mer med barnbarnen. Och alla barn bor i Nyköping och Sörmland, så vi har nära till varandra.
Vad tänker du om framtiden?
– Jadu, säg det. Det känns som att nu rullar det på. Jag och sambon har ju skaffat husbil, så det är en del pyssel med den. Hon har några år kvar att jobba innan pensionen, så vi får se vad jag hittar på. Jag tycker om att resa utomlands, men för henne blir det ju svårt att hänga på när hon fortfarande jobbar. Kanske jag åker iväg själv på en resa eller två.