Erik Nilsson är glad över att ha prisats dubbelt upp, men tar också det hela med en stor portion ro.
– Det är kul såklart, särskilt när man tänker på hur många andra duktiga det finns som också hade varit värda det.
Stipendiet från Rotary var på 5000 kronor, och det från kommunen på 10000 kronor. Men pengarna är inte särskilt viktiga för Erik.
– Nää, alltså...de sitter på banken och väntar. Det roliga är liksom att man uppmärksammats. Jag är inte så bra på att spendera pengar. Om inte Onyx hade försett mig med klubbor och utrustning hade de kanske gått till det, men nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra med dem.
Han funderar lite.
– Eller i och för sig...jag fyller ju 18 nästa år. Jag lägger dem nog på körkortet, det känns som en bra sak att lägga dem på.
Det var storbror Simon som först spelade innebandy, och som väckte Eriks intresse.
– När man är liten vill man ju göra som storebror gör.
Han spelade sedan i Oxelösund tills klubben lades ned, och flyttade då över till Onyx. Han spelar i Onyx JAS-lag, juniorallsvenskan, och fick i somras förfrågan om att dessutom spela i a-laget.
– Det var väldigt roligt, verkligen inte något man tackar nej till direkt. Det känns kul att de vill satsa på en.
Det blir i princip träning varje dag, utom tisdagar.
– Det gäller att prioritera och planera, då hinner man det man vill hinna.
I A-laget har han mött nya utmaningar som spelare.
– Det är mer fysiskt, jag måste bli stark. Sedan är det en utmaning med att få speltid och att prestera, det finns många spelare som vill visa framfötterna.
Vad tänker du om framtiden?
– Jag vill fortsätta i Onyx, och bli bättre och bättre. Sedan får vi se.
Har du landslagsdrömmar?
– Ja, det är klart, men man får ta en grej i taget. U19-VM, som ska spelas i Kanada, skulle vara en häftig upplevelse.