Den 3 september 2016 höll Släktföreningen Lundberg från Askersund stämma i Björkvik. 44 medlemmar samlades i sockenstugan, åt lunch, hörde ett föredrag och besökte sedan kyrkoruinen vid Yngerstrand för att därefter återvända till sockenstugan för formella stämmoförhandlingar. Stämma hålls var tredje år. Härefter for vi till Stjärnholms slott vid Oxelösund, där vi åt en delikat middag, umgicks och övernattade.
Släktföreningen bildades 1983. Den har cirka 150 medlemmar och samlar Lundbergare och med dem befryndade släktingar. Släktträdet har många grenar. Släkten har sitt ursprung i Askersund. Stamfadern, som tog namnet Lundberg, var född 1673. Ättlingar till honom beklädde under 1700- och 1800-talen bland annat inflytelserika poster i Askersund.
Varför hölls då släktträffen i Björkvik? Jo, det var för att lyfta fram och hedra minnet av en av släktens mer bemärkta och intressanta personer, nämligen Jakob Lundberg, kyrkoherde i Björkvik 1841-1881. Jörgen Thulstrup, vice ordförande i släktföreningen och barnbarnsbarnbarn till Jakob Lundberg, lyfte i ett föredrag fram Jakob som person, hans livsgärning och hans omgivning. Här följer huvuddragen av föredraget.
En imponerande akademisk och kyrklig karriär
Jakob Lundberg föddes 1801 i Askersund. Pappan Gustaf var köpman och rådman i Askersund och mamman Karolina bedrev ett gästgiveri. Jakob studerade i Askersund och Linköping och tog studenten 1819. Det var en begåvad elev, inte minst i språk och matematik, vilket bland annat bevarade arbetsböcker från skoltiden vittnar om. Tillsammans med en hel del annat intressant material finns dessa i det Lundbergska släktarkivet, nu deponerat i Askersunds bibliotek. Jakob studerade vidare vid Uppsala universitet och läste först medicin men ändrade efter två år studieinriktning mot en bana som lärare och präst. Medicinutbildningen ansåg föräldrarna vara för dyr. Han promoverades till filosofie magister 1824, det vill säga. doktor med modern terminologi (magisterbrevet finns i släktarkivet). 1829 blev han teologie doktor. Tre år senare prästvigdes han för Strängnäs stift. Han fick minsann en osedvanligt gedigen akademisk utbildning. Han lärde sig latin, tyska och engelska. Han kunde också konversera på franska.
Jakob Lundberg var lärare och sedan rektor för en skola i Askersund 1825–1841. Därefter utsågs han till kyrkoherde i Björkvik och behöll denna tjänst till sin död 1881. Kung Karl XIV Johan utnämnde honom till regementspastor vid Närkes regemente 1833 (kungabrevet finns i släktarkivet). Åren 1863–1873 var han också kontraktsprost. Han utsågs till inspektor för Nyköpings läroverk 1863 och var statsrevisor 1860, 1862 och 1864. Han var riksdagsman 1865-66. År 1875 blev han filosofie jubeldoktor.
Han beklädde genom åren en rad inflytelserika poster inom skola, kyrka och statsförvaltning. Han uppfostrade sin stora barnaskara, såväl pojkar som flickor, i en för den tiden osedvanligt framsynt och liberal anda. Han utvecklade och utvidgade prästgården i Björkvik till ett mönsterjordbruk. Han var friluftsmänniska och fick sina ungdomar att dela hans intresse. Han ägnade sina anställda och bygdens innevånare stor omtanke, såväl andligt som när det gällde deras hälsotillstånd och övrigt välbefinnande.
Makan Christina Selander – begåvad och också en intressant person
Brita Christina Selander föddes 1812. Hon växte upp vid Vänersnäs i Västergötland som dotter till fältkamreren vid Närkes husarer Karl Fredrik Selander och hans hustru Christina Tybeck. Christina var också en intressant person. Hon var liksom maken mycket begåvad. Hon hade ett livligt temperament, kunde vara häftig och hade för sin tid radikala åsikter i många frågor. Samtidigt var hon mycket gästfri och hjälpsam, spelade gärna piano och hade god sångröst. Hon var också språkkunnig. Det sägs att när makarna samspråkade om ömtåligare ämnen fördes samtalet på franska.
Christina gladde sig över att vara mor till många barn. Det första, av elva, kom 1834 och det sista 1851. Åtta nådde mogen ålder.
Prästgården - vackert belägen vid sjön Yngaren
Prästgården i Björkvik – Yngerstrand – var vackert belägen på den höga västra stranden av sjön Yngaren, en gammaldags harmonisk prästgårdsidyll. Alldeles intill låg kyrkan och kyrkogården. Från landsvägen ledde en allé med kastanjeträd fram till gårdsplanen. På båda sidor flankerades denna av de båda rödfärgade mangårdsbyggnaderna. I fonden, som vette mot sjön, fanns några lindar och kastanjeträd. I en halvcirkel kring planen låg tolv likaledes rödfärgade uthus, några inkilade i vecken av sluttningen ned mot sjön, andra var skilda från manbyggnaderna av två trädgårdar med rikt bärande fruktträd samt en humlegård.
Kyrkan, Björkviks gamla kyrka, har medeltida ursprung. Under årens lopp fram till 1825 skedde successiva tillbyggnader och renoveringar utvändigt och invändigt. Den ansågs då ”ståtlig i sitt yttre, väl beprydd i sitt inre, beundrad av främlingar, älskad av de fromma och till sockenbornas stolthet och glädje”.
På valborgsmässoafton 1869 eldhärjades kyrkan. Det fanns inget att göra, snart var hela kyrkan ödelagd. Elden antogs ha uppstått genom att gnistor flugit över till kyrktaket från ett av prästgårdens uthus. Gudstjänstförhållandena fick nu ordnas provisoriskt i sockenstugan och i skolhusen. I maj 1870 beslutade kyrkostämman att någon restaurering av den gamla kyrkan inte skulle ske. En ny skulle byggas, men var? Efter en hel del oenighet blev beslutet 1872 att den nya kyrkan skulle ligga mera centralt i Björkvik. Den nya kyrkan invigdes i februari 1875. Även den nya kyrkan härjades av brand. Natten till den 6 november 1900 stod den i ljusan låga. Grundmurarna var dock oskadade så beslutet blev att restaurera kyrkan. Arbetet kunde slutföras till i december 1902.
Ruinen av den gamla kyrkan finns kvar. Den har bevarats som ett minnesmärke och är väl värd ett besök i sitt utsökta läge vid Yngerstrand.
Ett stort hushåll
Prostfamiljen utgjordes av Jakob och hans hustru Christina, de åtta barnen, prostens gamla mor, hushållerska, lärarinna för döttrarna samt informator för sönerna. Men prostinnan tyckte inte om att vara tretton till bordet. För att undvika detta fick antingen hushållerskan, eller yngsta dottern, äta vid ett särskilt bord eller så framsattes vid herrskapets bord ett fjortonde kuvert med plats för kammarjungfrun.
Tjänstepersonalen bestod av drängar, köksa, kammarjungfru, väverska, sömmerska, pigor samt springflicka. Det blev ett hushåll bestående av 25 personer! Dessutom hade hushållet tillgång till hantverkare året runt såsom skomakare, skräddare, snickare och sadelmakare.
Vid prostgården höll man fyra till fem hästar, fyra par oxar, tio kor, ett femtiotal får, grisar, ungnöt, höns, ankor och gäss. På 1870-talet lade man också an på avel av vita katter. Deras skinn användes till pälsverk åt de vuxna prostgårdsmamsellerna.
Livet vid prästgården
Väster och norr om uthusen bredde åkrar och ängar ut sig. Vid Jakob Lundbergs tillträde omfattade dessa 50 tunnland (25 hektar). Vid hans död hade dessa genom nyodlingar utvidgats till den dubbla arealen. Prostgården ansågs vara ett mönsterjordbruk. Av spannmål odlades mest vete. Lin odlades och spanns. Ull spanns och vävdes, och med den varan fick tjänstefolket delvis sin lön. Alla gick omkring i hemvävda kläder. Endast Jakobs och Christinas kläder var gjorda av ”köpetyg”. Även bläck tillverkades hemma av galläpplen.
Det rika fisket av gädda, braxen, abborre och gös i Yngaren utgjorde en avsevärd del av gårdens avkastning. Ett par drängar skötte fisket. När braxen lekte, fick man braxen till middag alla dagar. På senvintern och våren fångades lake och ål på långrev. Ibland fångades mer fisk än vad hushållet förmådde konsumera. Överskottet skänktes då bort till behövande.
Prostens årslön utgjordes av 300 riksdaler kontant. Härtill kom avkastningen från gården samt tiondet från socknens bönder.
Undervisning var viktig – såväl för sockenborna som för den egna barnaskaran
Skolväsendet låg Jakob Lundberg varmt om hjärtat. På hans initiativ byggdes på 1850-talet två skolhus i socknen. I religiösa frågor var Jakob tolerant. Han sökte till och med etablera ett visst samarbete med frikyrkofolk, något som var mycket ovanligt på vid den tiden.
Det var självklart att alla i den egna stora barnaskaran skulle få en ordentlig utbildning. Miljön på Björkvik var säkert mycket stimulerande och utvecklande och föräldrarna var säkert mycket framsynta i sin uppfostran av den stora barnaskaran. För flickorna sköttes den bokliga undervisningen av en guvernant. För pojkarna av en informator. Flera av barnen fick senare i livet viktiga och uppmärksammade positioner i det svenska samhället.
Prostgården – ett centrum för samvaro och även för nöjen
Prosten var artig och hjälpsam mot alla. Detta gällde även prostinnan. Prostgårdens umgängeskrets var mycket omfattande. Där sammanstrålade socknens adliga familjer med skolläraren, barnmorskan, inspektorer och enklare folk – något som inte lär ha varit så vanligt på den tiden.
Hemmet var gästfritt. På söndagarna hölls ”öppen taffel” med sällan mindre än 20 gäster, ibland 30. Gesäller och luffare kunde också räkna med att kunna övernatta och få ett mål mat innan de vandrade vidare.
Sedan barnen växt upp var det heller ingen brist på nöjen i prostgården. Där dansades mycket. Kostymbaler förekom. Två somrar, 1851 och 1853, hölls dansskola i prästgården. Såväl de egna barnen som barn i umgängeskretsen undervisades i alla möjliga slags danser av en lärarinna från Operan i Stockholm. Tänk, vilken liberal och framsynt uppväxtmiljö på 1850-talet! En prästgård som träffpunkt för ungdomar! Även barnbarnen kom att älska Björkvik. Jakob Petterson, dotterson till prosten, har i sina memoarer beskrivit vad han kallat ”paradisiska fröjder” när han om somrarna på 1870-talet besökte Björkvik.
Prosten Lundberg – även ett slags provinsialläkare
Jakob Lundberg var mångsidig på flera andra sätt än inom utbildning och själavård. Prästgården var inte endast ett andligt centrum. Jakob Lundberg behöll livet igenom ett livligt intresse för läkekonsten. Han behandlade därför själv, med hjälp av ett rikhaltigt läkemedelsförråd, lindrigare sjukdomar och krämpor hos familj och husfolk. Ryktet härom spreds i socknen och han kom därför snart att få en rätt stor läkarpraktik. Han blev ett slags provinsialläkare. För dessa tjänster, läkarvård och medicin, tog han som regel inget betalt. En av traktens godsägare, hovmarskalken Odencrantz på Hofsta, gav honom dock årligen ett oxlass råg som ersättning för att hans tjänstefolk fick fri medicin.
Friluftsmänniskan Lundberg
Jakob Lundberg var friluftsmänniska av för sin tid ovanligt slag. Han var en duktig skridskoåkare och lärde barnen, såväl pojkar som flickor, att åka skridskor på Yngarens is. Han var också aktiv jägare och promoverad simmagister. I barnens uppfostran ingick att umgås med naturen. Prostgårdsmamsellerna ansågs vara ganska emanciperade. Särskilt gällde detta mamsell Selma, nummer sju i barnaskaran född 1843. Hon bar slidkniv vid bältet, promoverades till simmagister, erövrade priser i skyttetävlingar och red – i herrsadel.
Riksdagsmannen Lundberg var med och avskaffade ståndsriksdagen
Vår sista riksdag med de fyra stånden hölls 1865–1866. Jakob Lundberg deltog i denna som representant för prästeståndet. Han tillhörde dess liberala gren som förordade att man skulle avskaffa ståndsriksdagen och införa den nya riksdagsordningen med två kamrar. Han reserverade sig skriftligt mot prästeståndets i hans ögon ”fega inställning att först avvakta adelns votum” innan man själv tog ställning i frågan.
Skrev Jakob Lundberg några motioner under sin riksdagstid? Ja en. Tvärt emot vad man skulle kunna tro hade denna inte något religiöst eller utbildningspolitiskt tema. Den handlade i stället om att ändra jaktstadgan. Han föreslog nämligen att jakt på ejder, utom värpande fåglar så kallade värpådor, skulle vara tillåten hela året.
Jakob Lundberg blev 80 år
Jakob Lundberg blev gammal, med den tidens mått. Han dog 1881,”af gallsten och tarminflammation”, en och en halv månad efter sin 80-års-dag. Han överlevde sin hustru Christina med 16 år. Hon dog ”af kräfta i bröstkörtlarna” i april 1865. Båda makarna vilar, tillsammans med några söner och döttrar samt mågar, i den Lundbergska familjegraven på den gamla kyrkogården mellan kyrkan och den forna prästgården.
Efter prostens död sålde sterbhuset prästbostaden till en bonde i Stensjö för 500 kr.
I Strängnäs stifts s.k. herdaminne sägs det kärnfullt att ”prosten Lundberg var en dugande och rättrådig man, vars praktiska förmåga togs i anspråk på skilda verksamhetsfält. Hans yttre personlighet bar ock prägeln av allvar och energi.”
Efter föredraget åkte stämmodeltagarna till kyrkoruinen vid vackra Yngerstrand. I strålande solsken samlades vi vid den Lundbergska familjegraven. En blomsteruppsättning lades på graven följt av en tyst minut till minne av familjen Lundberg. Därefter gick vi runt och försökte föreställa oss hur prästgårdsmiljön sett ut en gång i tiden. Kyrkoruinen besöktes liksom den enda kvarvarande byggnaden – mangelboden.
Efter återfärden till sockenstugan genomfördes släktstämman.