Håkan Lans är en av Sveriges största och mest uthålliga uppfinnare i modern tid. Bland annat uppfann han 1979 grunden för dagens grafikkort för datorer, decennier före datorernas breda intåg. En annan viktig uppfinning, som spar både människoliv och pengar, är ett satellitnavigeringssystem för båtar och flyg. Systemet är antagen världsstandard och obligatoriskt för alla fartyg i världen.
Besattheten av teknik och utveckling infann sig tidigt under uppväxten som endabarn i Gamla stan i Stockholm. Håkan konstruerade linbanor, lyftkranar och mycket mer.
– En del människor är bra på musik, jag är bra på att tänka ut och driva fram idéer. Allt började med lådbilen, den var en oerhört viktig start för intresset att skapa och utveckla, säger han i sin gäststuga där han brukar sitta när han vill skriva ostört.
Kamraterna hade lådbilar som kunde köras nedför backen, men aldrig uppför. Tolvårige Håkan byggde en lådbil som kunde köras uppför – med en mopedmotor i. Han minns så väl dagen då bilen var färdig. Han körde fram till skolans entré lagom till rasten och gasade lite extra så brummandet hördes ordentligt. Kamraterna ställde sig i ring runt bilen och gapade.
– Sedan tog jag skolväskan och gick helt sonika in. Det kändes att jag var någon, någon som syntes. För en ung människa betyder det väldigt mycket att få uppskattning från sina kamrater. Det gjorde att jag fortsatte.
Fascinerad av undervattensvärlden ägnade han tre år åt att bygga en fullt fungerande ubåt. Det rönte stor uppmärksamhet – även internationellt – och öppnade en dörr till Försvarets forskningsanstalt (FOA). Där kunde den nyblivne ingenjören göra lumpen och förkovra sig ohämmat i teknikens vidunderliga värld.
Vid flera tillfällen senare i livet kunde han drömma sig tillbaka till denna lyckliga tid av oanfrätt upptäckarglädje. Först en patentstrid mot ett av världens mäktigaste elektronikföretag, Hitachi, som utan licens kopierade hans uppfinning om färg i datorer. Otippat slutade denna utdragna David mot Goliat-rättegång 1995 med förlikning.
– Om man har tvingats in i en patenttvist ska man försöka se det positiva, att man har skapat något som är så värdefullt att någon väljer att tvista. Ingen bråkar om det värdelösa. Det var viktigt att visa att man inte accepterar stöld och oegentligheter. Att vara undfallande hade känts som ett svek mot andra som också drabbats på liknande sätt.
Värre, mycket värre, påfrestning orsakade rättegången om satellitnavigeringssystemet i USA i mitten av 1990-talet. Denna ännu pågående process höll på att ta knäcken på honom.
– Klart att jag blev en utsatt person, det var en strid om ett viktigt globalt säkerhetssystem som också följer en stor del av världens legala och illegala sjötransporter. Motparten krävde allt jag ägde och hade, det var fruktansvärt. Efter ett tag insåg jag att jag inte hade en chans att vinna, eftersom motparten hade så stora resurser. All min glädje förbyttes mot uppgivenhet över att jag skulle bli världens fattigaste människa. Det var ingen rolig tanke.
Tack vare människor som erbjöd reda pengar och moraliskt stöd kunde han så småningom övervinna livskrisen, och rättsprocessen tycks nu ha kommit in i sista fasen.
– Det betyder oerhört mycket, jag vet att jag klarar besvärliga situationer. Men en sak är säkert – striden tog flera decennier till och från – jag hade mycket hellre velat jobba med forskning och utveckling.
Nu när stridsyxan närmast är begravd är det viktigaste i världen för honom att stödja unga förmågor.