– Teorin är min kompis som jag resonerar med och som har hållit mig sysselsatt de senaste tio åren. Den ger inte upp, säger han.
Jan Flinta sitter vid köksbordet i den gamla trävillan i Östra villastaden i Nyköping dit han och hans hustru flyttade 1961 när barnen Christofer och Cecilia var små.
Framför honom ligger dagens exemplar av DN och SN som han prenumererar på och läser varje morgon. Jan Flinta har varit änkeman i 16 år och numera är han beroende av hemtjänstpersonal dygnet runt. Det är också de som bär in tidningarna till honom varje morgon och ser till att han får sitta vid köksbordet och läsa till frukostyoghurten.
2009 drabbades Jan av bäckenbotteninflammation och låg inlagd på lasarettet i nästan tre månader. Efter det har hans fysik varit begränsad och han kan numera inte resa sig själv ur rullstolen som han är hänvisad till. Men hjärnverksamheten är det inga fel på.
Jan Flinta föddes i Hedemora den 24 september 1918 och redan som barn var han fascinerad av elektronik. Som tonåring byggde han elektriska apparater i en garderob som han hade inrett till labb. Jan utbildade sig till ingenjör på Tekniska högskolan och har även läst kärnkraftteknik i USA men inledde sin karriär redan 1943 på Försvarets forskningsanstalt där en del senare knoppades av till bolaget Atomenergi AB. Jan Flinta följde med över till Atomenergi och forskade på bland annat jonkällor. Större delen av sin yrkeskarriär tillbringade han dock vid Studsviks värmelaboratorium.
Hemligheten bakom ett långt liv tror han ligger i generna, för flera av hans släktingar har blivit runt hundra år. Han berättar även att han varken har joggat eller gått på gym i hela sitt liv. Däremot har han utfört enklare morgongympa varje morgon.
– Jag kom på att jag tänkte bättre om jag började dagen med att cykla lite med benen i luften och rulla med axlarna en kvart varje morgon, så det fortsatte jag med, säger han.
Överlag ger han intrycket av att ha levt ett ganska enkelt liv och varit måttlig med både mat och dryck. Och han berättar att han varken känt mättnadskänslor eller hunger i sitt liv.
– Jag är nog väldigt egendomlig. Jag var ungkarl tills jag var 30 år och varje fredag eller lördag köpte jag en fransyska som jag kokade och skar av under veckan och kokade ris eller potatis till.
Han berättar även när han fick en kartong äpplen av sin mamma när hon var på besök.
– Det är mat det med, tänkte jag och åt äpplen i en hel månad. Det var inte bra för tänderna, berättar han.
Jan Flinta har även skrivit en bok om kinetisk energi och har ett nördintresse för partikelfysik som började med att han löste en gåta som var publicerad i tidningen Ny teknik.
Det riktigt lyser i ögonen när Jan Flinta för fram delar av sin teori i partikelfysik som reviderats de senaste tio åren.
– Jag är numera en eremit och kunde lika gärna vara död. Men den här teorin håller mig vid liv.
Jan Flinta firar födelsedagen med familj, släkt, vänner och grannar i bostaden.