I början av året blev jag som kontaktperson i Tystberga hembygdsförening uppringd av ett TV-produktionsbolag. De ville veta om jag visste något om torpet Jonsvreten. Jag kunde berätta att ett sådant torp fanns i södra delen av socknen. Jag kunde också berätta att gamla bostadshuset skänktes av greve Mörner och flyttades till Bygdegårdsparken när ett nytt skulle byggas.
Anledningen till förfrågan var att de planerade att spela in ett avsnitt av programmet ”Vem tror du att du är” med Eva Röse som huvudperson. Hon har rötter vid torpet Jonsvreten. De planerade inspelning till våren men ville att jag inte skulle sprida detta, förmodligen för att inte skapa uppståndelse med många besökare vid inspelningen.
Föreningen har en ganska gedigen torpinventering som tagits fram av familjen Linder. När bolaget ville veta mera om familjen som bott vid Jonsvreten hänvisade jag till yngste sonen Tommy Linder som har alla uppgifterna och släktforskat i många år och inte bara på sina egna rötter.
Som förberedelser lånade jag nyckel till ”Jonsastugan” som den kommit att kallas och fotograferade stugans interiör med förklaring att den byggts om för att kunna hyras ut till mindre sällskap.
Inspelning
Den 12 maj träffades jag och inspelningsteamet vid macken, en lättbeskriven träffpunkt, innan vi fortsatte till Bygdegårdsparken. Teamet hade jag tänkt mig som många personer för foto, ljud, ljus, regissör, sminkös och hjälpare av olika slag. Man har ju sett eftertexterna till många program. Alla är förstås inte på plats och i detta fall var de bara fyra personer, programledare/intervjuare, fotograf, inspelningsledare och en lärling/springpojke.
Först lite senare dök Eva Röse upp och de började planera inspelningen på plats. Styrelsen i Bygdegårdsföreningen hade just fällt ett träd framför stugan. De visste inget om inspelningen.
Teamet tog det med ro och använde trädstammen som sittplats under delar av inspelningen. Min insats under inspelningen var att låna nyckel för att låsa upp, skruva bort de skivor som skyddade fönstren mot vandalisering samt hålla mig undan och vara tyst. Samtidigt var veteranerna i Tystberga GIF i full färd med att bygga nya avbytarbås inför
hemmapremiären i fotbolls-fyran. De fick mutas med varsin pizza för att inte störa inspelningen. Fotografen var mycket ambitiös och filmade omgivningarna i många olika vinklar så det tog tid innan han var klar och veteranerna fick börja hamra igen.
Rötter
Det är Eva Röses mormors far, Anders Gustav, som är född och uppväxt i Jonsvreten. Han föddes 13 januari 1868 som näst yngsta barn i en barnaskara på 8. Den äldsta var 15 år äldre och avled innan Gustav föddes. Den yngste var 7 år yngre än Gustav och då hade flera av de äldre redan flyttat hemifrån. När Gustav fötts beräknas 7 barn och föräldrarna ha bott i det lilla torpet. Anders Gustav fick tilltalsnamnet Gustav och efternamnet Andersson efter sin far Anders Larsson som i sin tur var son till Lars Jonsson. Torpet var i familjens ägo från 1700-talet fram till 1898 när Gustavs mor Maja Stina Persdotter dör (står som torpare efter makens död 1878 när Gustav var 10 år) och ny torpare tillträder.
Gustav Andersson flyttade 21 år gammal till Nyköping men lär tidigare ha utbildat sig där på bekostnad av en prästperson. Denne kan ha varit Jakob Ulrik Åhman som avgick som komminister 1872 men levde till nästan hundra års ålder. Han instiftade också en stiftelse varav delar fortfarande finns kvar.
Mor Kerstin
Evas mor Kerstin tog senare kontakt med mig så vi besökte ”Jonsastugan”, tittade på våra uppgifter i torpregistret och tog en biltur i bygden. Vi avstod dock från att åka fram till platsen för torpet eftersom filmteamet inte varit välkommet dit och antagligen inte vi heller.
Kerstin har lämnat en beskrivning av sin morfar Gustav Anderssons vidare öden tillsammans med ett par fotografier, se efterföljande artikel ”Uppväxt i Jonsvreten".
Skåpet
Ritva och Ola Karlsson i Sorunda på Södertörn har i sin ägo ett skåp. På baksidan av en låda finns noterat ”Jonsvreten, den 22 december 1808 Lars Jonsson”. De har länge funderat över var detta Jonsvreten kan ligga.
En idé fick de när de såg programmet om Eva Röses rötter och kontaktade mig. Jag kunde snabbt konstatera att Lars Jonsson var född på torpet 1787 och efterträdde sin far som torpare på Jonsvreten och avled 1861. Vid skåpets datering var han alltså 21 år.
Han blev så småningom Anders Gustaf Anderssons farfar.
Skåpet kan ha varit en s k fästmansgåva för år 1810 flyttar hans hustru
Stina Olsdotter in till torpet. Hur har då skåpet hamnat i Stockholmstrakten? Troligen har Gustafs äldre syster, Ulrika Matilda, tagit det med sig. Hon noteras utflyttad till Bälinge 1873 och kom senare till Stockholmstrakten enligt Ola Karlssons efterforskningar.
Skåpet har då troligen funnits i Gustaf Anderssons hem, åtminstone fram till 7-årsåldern. Ritva och Ola har fått skåpet av Olas fars farmor, då 96 år. Det har stått hos henne så länge Ola minns.
Hur hon kommit över skåpet är okänt men pryder nu sin plats hemma hos Ola och Ritva. Skåpet är 105 cm högt, 60 cm brett och utformat som ett hörnskåp. Det kan även hängas upp på väggen. Tanken svindlar - det har nog haft sin plats i Bygdegårdsparkens Jonsastuga för 200 år sedan!
Jonsvretens bostadshus byggdes som enkelstuga, en hustyp som blev vanlig i mitten av 1700-talet. Genom en ingång på långsidan kom man in i en förstuga och rakt fram låg en liten kammare. Större delen av huset upptogs av vardagsstugan som var såväl kök som matsal och sovrum, vintertid även arbetsrum.
Där fanns vanligen en murad härd och kupa, möjligtvis också en bakugn innan järnspisarna blev vanliga omkring år 1900. Det var alltså detta hus vid Jonsvreten som skulle rivas och ersättas med ett nytt bostadshus. Greve Carl Göran Mörner bekostade flytten för dess bevarande och nyttjande i Bygdegårdsparken. 29 augusti 1948 kunde stugan invigas där.
För ändamålsenlig användning som möteslokal revs spisen och den stora kupan och ersattes med en öppen spis för bättre utrymme. I stället ordnades med köksutrymme i den lilla kammaren. Även el drogs in.
Jonsastugan har sedan dess hyrts av föreningar och privata för mindre tillställningar. Många Tystberga-ungdomar har säkert besökt något evenemang där.
Själv har jag ett antal gånger försök röra mig i takt med grammofonmusik för chansen att hålla om en tjej. Fortfarande förknippar jag ”Living doll” av Cliff Richard med Jonsastugan. Att jag där för första gången fick känna surströmmingsdoft är en annan historia. Då vände jag i dörren men kan numera med någorlunda förtjusning inmundiga denna rätt, helst i gott sällskap.