"Man måste våga plocka upp luren"

Tar det emot när du ska ringa det där viktiga samtalet? I ett samhälle där många drar sig för att ringa, har Nyköpingssonen Henrik Bromée skrivit en bok som handlar om att tackla telefonskräck.

"I dag är det enklare än någonsin att gömma sig bakom mejl, sms och sociala medier och bra kallringande håller på att bli en utdöende konst. Men i princip alla framgångsrika affärsmän och kvinnor är skickliga ”cold callers” – att de kan etablera en relation och skapa ett förtroende på mycket kort tid. Det är vad bra kalla samtal handlar om. "

"I dag är det enklare än någonsin att gömma sig bakom mejl, sms och sociala medier och bra kallringande håller på att bli en utdöende konst. Men i princip alla framgångsrika affärsmän och kvinnor är skickliga ”cold callers” – att de kan etablera en relation och skapa ett förtroende på mycket kort tid. Det är vad bra kalla samtal handlar om. "

Foto:

Övrigt2017-09-11 06:00

Härom veckan kom hans bok Lyft luren – bli framgångsrik ut, som handlar om hur man blir av med telefonskräck och vågar ringa de där viktiga samtalen som faktiskt kan vara avgörande för om man blir framgångsrik eller inte.

Det hela började egentligen med busringningar i barndomen. Till skillnad från flera av sina kompisar, tyckte Henrik Bromée aldrig att det var jobbigt att plocka upp luren. Och det som började som enklare skämt, med påkastad lur och hysteriska fniss som följd, utvecklades snart till mer avancerade bus.

– Ganska snart ville jag ha i gång snacket längre och därmed få en historia att berätta. Som den gången jag övertygade en främmande herre att köpa ett halvt ton gödsel, säger Henrik.

Han och hans vänner spelade under tonåren i bandet West Side Boys, och hade seriösa rockstjärnedrömmar.

– Vi hade höga ambitioner och ville hemskt gärna spela på Stadshustrappans stora scen, och jag vågade ringa upp kommunen. Jag sa att vi var ett band på väg upp, hade de inte hört talas om oss och sådär, och till slut gick de med på att ordna en konsert och stå för ljud och ljus.

Över 1000 personer såg konserten.

– Vi fick hyfsat bra betalt och använde pengarna till att spela in en demo som tog oss till Stockholm och diskussioner med skivbolag. Hade jag inte ringt hade det aldrig hänt.

Med tiden skiftade Henriks fokus från musik till ekonomi. Förmågan att våga plocka upp luren för att prata med främlingar hjälpte honom även efter gymnasietiden.

– Jag började jobba som telefonförsäljare för att dryga ut studiebidraget.

Senare, när han var färdigutbildad civilekonom och jobbat några år, skedde IT-kraschen. Och alla kundbeställningar, som tidigare trillat in av sig själv, avtog.

– VD:n där jag jobbade beslöt då att alla som hade någon form av kundkontakt skulle ägna en dag i veckan åt att boka nykundsmöten. Och det var egentligen helt otroligt att se – proffsiga människor med många års erfarenheter kom med de mest barnsliga ursäkter. Men det är så många som tycker det är obehagligt att ringa, särskilt någon de inte känner.

I sin bok funderar Henrik över det här fenomenet, och ger tips och råd om hur man kommer över sin telefonskräck.

Varför blev det en bok?

– Jag har varit fascinerad av det här i många år, hur i övrigt självsäkra och superproffsiga människor blir som barn när de ska ringa ett samtal – "jag vill inte!". Jag tror man är rädd att göra bort sig, att vara till besvär, men det värsta som kan hända är ju att man får ett nej, och då står man ändå på samma ruta som innan man ringde.

Henrik Bromée

Ålder: 44 år.

Gör: VD för Euler Hermes, styrelseordförande i svenska kreditförsäkringsföreningen, rådgivare till ett rekryteringsföretag och numera också författare.

Bor: Lidingö utanför Stockholm.

Kommer från: Nyköping. "Jag är uppvuxen i Bryngan."

Familj: Hustrun Dora och barnen Ella, 11 år, och Gustaf 9 år. "Vi har en kanin också som heter Alvin. Han verkar tro att han är människa, vill alltid skutta fram och lägga sig bredvid i soffan. Han får gå runt fritt där hemma och är extremt bortskämd."

Intressen: "Jag läser mycket, mest faktaböcker och biografier och dokumentära böcker. Så samlar jag på vin, har 300-400 flaskor. Och så har jag alltid tyckt om musik, spelar fortfarande ibland med några av medlemmarna i mitt tonårsband West Side Boys. Jag har ännu inte stängt dörren för en fullskalig comeback – kanske vore en konsert på stadshustrappan ett lämpligt nästa steg. Jag borde ringa kommunen och sälja in idén."

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!