Sina två stora intressen i livet, sport och Elvis, har Marcus Langbrandt med sig från barnsben.
– Jag minns en jul när jag tröttnade på julmusiken, och letade fram en kassett med Elvis. Sedan dess har det snurrat jämt i högtalarna. Jag körde "Love Me Tender" när klassen skulle ha ett eget "Småstjärnorna", och sen hade jag smeknamnet klart för resten av uppväxten.
Elvis är fortfarande husguden, och Marcus har besökt Graceland.
– Jag bodde på Heartbreak Hotel mitt emot Graceland. Det här var för några år sedan, när man uppmärksammade att det gått 35 år sedan han gått bort. Känslan av att vara där, av att vara i huset han bodde, där flera rum fortfarande är i orörda...det var väldigt speciellt, säger Marcus och häller upp en ny kaffeslurk åt sig i sin mugg, vit med en blå logga.
Klart att ett Pekingfan har en mugg från favoritlaget.
– Jag var runt 10 år när jag kom på att jag skulle bli sportjournalist. Jag hade väl spelat fotboll och tyckte sport var kul, men det året spelades fotbolls-EM i Sverige, och jag hängde med i rapporteringen, lyssnade på radion och satt och läste från text-tv och försökte härma gubbarna på Radiosporten.
Som 17-åring svarade Marcus på en annons från Norrköpings Tidningar. De sökte någon som kunde gå på matcher vissa kvällar och helger.
– Jag började skriva korta referat på 500 tecken, och sedan rullade det på. Sedan var det vikariesvängen ett par år innan jag kom på att det var en bra idé att ha en utbildning i ryggen.
Pluggade gjorde Marcus på Ädelfors folkhögskola.
– Sedan fick jag stånga mig in i branschen, skickade ut en massa ansökningar. Till slut fick jag ett vikariat på Norrbottens-Kuriren i Luleå, och sedan var det i Skellefteå, sedan tillbaka till Norrköping på Folkbladet.
När han 2012 kom till Södermanlands Nyheter hade han aldrig satt foten i vare sig Nyköping, Oxelösund, Trosa eller Gnesta.
– Men när man jobbar med sport så har man ändå ett hum om de flesta orter och vilka sporter de dominerar i. I Nyköping var det Nyköpings Hockey, innebandy och kanot som gällde då, Henrik Nilsson var just då OS-aktuell.
Men, på bara de fem år Marcus jobbat på tidningen har sportsfären i Nyköping genomgått en rejäl förändring. Nyköpings Hockey finns inte mer, och det som drar den allra största publiken är boxaren Erik Skoglund.
– Mycket har hunnit hända, konstaterar han.
Avslutningsvis får Marcus frågan om vad han tänker sig framåt, om framtiden.
Så öppnas ytterdörren med ett brak, och Marcus fru Angelica kliver in som ett skånskt yrväder med barnen Tristan och Ronja och Marcus syster Maria, som ofta är hos dem och hjälper till, i släptåg. Köket fylls av liv och rörelse, knastret från barnmunnar som tuggar på majskrokar, slammer i köksluckor, och prat om hur inskolningen på dagis gått. Äldsta barnet Lucas hittar ner från ovanvåningen och får sig lite fika han med.
– Vad var frågan nu igen? Framtiden...jaa. Det här är framtiden. Familjen, i det här huset. Men förhoppningsvis med färre blöjbyten framöver, säger Marcus och ler snett och går och höjer volymen på stereon så han kan höra sin älskade Elvis.