Första maträtten som Anton Husa lagade själv, tror han kan ha varit en klassisk spaghetti med köttfärssås.
– Jag tyckte det var roligt att laga mat, och pappa har ju varit kock så vi har alltid fått väldigt god mat hemma. Så det var väl där det började.
Eftersom intresset fanns där, blev Restaurangskolan ett naturligt val när det var dags för gymnasiet. Och det var nog här som han började blomma ut på riktigt.
– Där hittade jag kompisar som också var motiverade, och det gjorde att jag blev ännu mer sporrad.
Visste inte vad jag ville göra med mitt liv
Efter studenten blev det en tid på ett cateringföretag, innan han och en kompis for iväg till Zanzibar där Antons farbror, köksmästare på ett hotell, fixade kockjobb åt dem. En vistelse som dock blev kortare än tänkt.
– Vi hade tänkt vara borta några månader, men jag åkte hem efter en. Det var superhärligt där, sol och ett rätt enkelt jobb, men jag längtade hem.
Och där hemma var det kanske mest flickvännen Emma som lockade. En person som, tack vare sin motivation, har varit en inspiration för Anton.
– Sedan följde ett gäng månader av ströjobb. Jag visste liksom inte vad jag ville göra med mitt liv, funderade på om det här med att vara kock verkligen var något för mig.
Så kom Emma in på läkarlinjen i Göteborg.
– Jag blev väldigt inspirerad av henne. Hon hade haft ett tydligt mål hela tiden, sagt sedan hon fick betyg att det var viktigt att hon fick bästa betyg, för annars kunde hon inte följa sin dröm. Det blev en spark i baken för mig, och det var nog det bästa som kunde hända min karriär.
Jag blir hård mot mig själv
Anton sökte jobb överallt och fick in foten på hamburgarstället 2112. Men när han fräst burgare där ett halvår, tyckte kökschefen att Anton borde söka sig någon annanstans.
– Han såg att jag hade talang och ambitioner, att jag borde vara någonstans där jag kunde utvecklas. Han fick in mig på ett ställe som hette Swedish taste, som inte finns kvar längre.
Steget uppåt blev lite större än vad Anton mäktade med vid tillfället.
– Jag var inte riktigt redo. Men jag kämpade på där i ett halvår, innan jag gick vidare till Somm, där jag trivdes riktigt bra.
Det var nu som han för första gången prövade lyckan i en tävling, Årets unga kock.
Är du en tävlingsmänniska?
– Ja, det har jag nog alltid varit, just att jag tycker att det är så roligt att vinna. Då blir man kanske lite naturlig dålig förlorare av det. Inte mot andra, utan snarare så att jag blir hård mot mig själv. Går och grämer mig, tänker att jag skulle ha gjort si, eller så. Men det funkar som en extra sporre också, att jag anstränger mig lite extra, för jag vet att jag blir så besviken på mig själv, att jag känner att jag är skyldig mig själv att vinna.
Anton vinner tävlingen Årets unga kock, och blir senare utsedd till Årets framtidslöfte vid restauranggalan 2016. I år har han vunnit regionfinalen av San Pellegrino Young Chef, en tävling för unga kockar runt om i världen, och i maj tävlar han i finalen.
[link value="https://www.sn.se/gnesta/antons-torsk-segrade-i-prestigefull-tavling/" text="Läs också: Allt om San Pellegrino-tävlingen här!"]
Vad har gjort att det gått så bra?
– Jag vet inte riktigt… jag tror att jag naturligt har ett bra sinne för smak. Jag lagar liksom mat som jag tycker är god. Det verkar andra också tycka.
Efter Årets unga kock öppnades dörrar för Anton. Han började på Upper House, som ligger i mittentornet av Gothia Towers.
I framtiden vill han fortsätta tävla, utvecklas. Kanske någon gång öppna eget.
– Emma har ett och ett halvt år kvar på sin utbildning, så vi blir kvar i Göteborg så länge i alla fall. Sen får vi se. I framtiden vill jag ta sikte på att tävla i Årets kock. Kanske jobba utomlands någonstans. Och riktigt långt fram, kanske en dag öppna egen restaurang. Men vi får se. Det ligger otroligt mycket jobb bakom att öppna eget, men man vet ju aldrig. Första steget blir i alla fall San Pellegrino-finalen.