[fakta nr="1"]
När vi ses ligger snön än på marken, men John Ortlieb har redan börjat planera för EM i Polen i sommar. Han reser sig från stolen och plockar fram några menyer han komponerat.
– Men förutom att bestämma vad vi ska äta är det så otroligt mycket runt omkring. Jag har väldigt mycket kontakt med hotellen och lägger in beställningar. Väldigt mycket av maten tar vi med oss i container, men basvaror brukar funka och jag har mejlkorrespondens med köksmästarna på hotellen, säger han.
John Ortlieb började sin bana inom restaurangbranschen med att servera. Han fick in foten på Grodan i Stockholm, och utbildade sig senare som kock och fortsatte där.
– Mats Broström som driver Grodan är kock åt herrlandslaget sedan 2000, så det är på det viset jag fått frågan. Jag blev tillfrågad några år tidigare om jag ville vara kock åt damlandslaget men tackade nej, jag hade aldrig hunnit. Men 2015 hade jag möjlighet när jag fick frågan om att vara kock åt U21 på EM i Tjeckien.
Första gången John hängde med på ett mästerskap var alltså den där historiska gången när U21-herrarna vann EM-guld.
– Det var helt fantastiskt, men under mästerskapet märkte man inte av hypen. Vi levde som i en bubbla, men när vi flög därifrån och möttes av drivor med journalister började vi fatta hur stort det var, säger han och fortsätter:
– Vi blev ju flyga eskorterade av ett JAS-plan, och innan vi landade på Bromma fick vi flyga lågt över Stockholm och se alla tusentals som samlats i Kungsträdgården. Det var galet.
Menyn sattes ihop tillsammans med lagets läkare, för att allt skulle stämma med allergier och annat.
– Vår fysiolog är inte lika sträng som gubblandslagets, men det är supernoga. Simon Tibbling är ju till exempel glutenallergisk, och där måste man planera och märka upp allt noga.
Simon Tibbling är en av få som var med vid förra mästerskapet som är med den här gången också.
– Det gäller att skapa den där gemenskapen igen. Man får tänka på att vi åker ner med 22 spelare, men det finns ju bara 11 platser på plan. Men alla ska känna sig glada och pigga och med. Det är mycket psykologi i det där.
Mycket av maten ska som sagt fraktas till Polen i containrar. Laget får till och med vatten från Sverige med sig.
– Det är väl en 1500 liter på petflaska som vi tar med. Man kan liksom inte ta några som helst risker, ingen får bli sjuk.
Så vad lagar man när man ska bjuda ett fotbollslag på mat under ett mästerskap?
– Allt möjligt, såklart. Förra mästerskapet körde vi förrätt, varmrätt och efterrätt, med en fisk- och köttvariant. Den här gången får desserten bli mer av ett happening då och då. Men det är sallader, och biff och fullkornspastor och kyckling, mycket protein och grönsaker. Vällagat och inte tråkigt.
[fakta nr="2"]
Men, eftersom de som åker med U21-laget är ett mindre team än det som exempelvis herrlandslaget åker med, innebär det att John förutom att fixa med maten också får andra uppgifter.
‒Det blir att man får hjälpa till där det behövs. Och de här killarna är proffs och superstars, men absolut inga divor, utan hur gulliga som helst, det är tack och snälla. Men det blir ändå att man går där och plockar deras strumpor som de sprider överallt och om wifi dör – då jävlar blir det liv.