Hela köket doftar nybakat, för Jesper Tengroth har ställt sig och rört ihop scones.
– Jag bakar ibland när jag har tid. Vaniljbullar är min paradgren, berättar han och ställer fram smör och ost, te och honung.
Just den här veckan när vi ses har han lite extra tid. Han är ledig efter den stora [link value="https://www.sn.se/sok/?q=aurora" text="militärövningen Aurora 17."]
– Det har varit väldigt hektiskt men roligt.
Den massiva militärövningen blev mycket omskriven i både svensk press och utomlands, och under veckorna den pågick var Jesper en eftersökt man.
– Det var mest positivt, men också kritik, alla har inte älskat den här övningen. Men det visar på att den svenska demokratin fungerar tycker jag. Och övningen gick bra här, med [link value="https://www.sn.se/trosa/flera-till-sjukhus-efter-krock-mellan-tag-och-militarfordon/" text="undantaget av tågolyckan."]. Där får utredningen visa vad som hänt. Och när något sådant händer är det klart att det initialt blir en anspänning, att adrenalinet pumpar lite när man den första halvtimmen tagit 30 samtal från olika journalister, men det är otroligt viktigt att vara öppen, tycker jag, säger han och funderar lite innan han fortsätter.
– Jag tycker jag har en rätt god förståelse av vad som efterfrågas, vad man vill veta, och så länge jag är schysst och berättar det jag kan får jag god förståelse tillbaka från journalistkåren de gånger jag måste säga nej, för de vet att jag hjälper till när jag kan. På ett sätt är också jobbet som roligast när det är som mest krävande.
Det händer att Jesper Tengroth stannar upp lite förvånat och undrar hur han hamnat där han är.
– Jag satt och skrev ihop ett tal till överbefälhavaren, och så liksom tittade jag upp och bara "är de jag som gör det här?" Det svindlade lite, att jag liksom tagit mig hit...
För att det skulle bli en bana inom Försvarsmakten var inte självklart. I lumpen trivdes han först inte – det höll honom borta från hans roliga radiojobb – men när han hamnade på P10 i Strängnäs hamnade bitarna på plats.
– Det var framförallt lagandan, vi-känslan, att det fanns en vilja att lösa uppgiften som jag gillade.
På radion, P4 Sörmland, hade han fått in foten redan som 14-åring.
– Jag jobbade extra som speaker på Oxelösund IK:s bandymatcher, och som uppmuntran fick jag ett år åka till SM-finalen och vara speaker med Lars-Gunnar Björklund. Så året efter ville de ge mig någon uppmuntran igen, och då fick jag komma på studiebesök hos Sörmlands sportradio på P4.
Han fick börja som "gurka", alltså resultatjägare, och satt om helgerna och ringde runt till tränare för att få tag i sina resultat.
Men åter till P10. Det slutade med att han trivdes så bra att han fortsatte jobba där ett år efter muck. Efteråt, när han också klämt in journaliststudier på Skurup, hörde en vän på P10 av sig.
– Han skulle åka till Kosovo, och undrade om det inte var något för mig, som pressofficer. De blev måttligt roade på radion, jag tog tjänstledigt från ett vikariat för att vara borta ett halvår. Men under det halvåret blev jag vuxen, skulle jag säga.
Hur då?
– Jag tror det var bra att vara hemifrån och verka i ett sådant sammanhang. Visst, jag längtade hem nästan varje dag, men det är nyttigt att komma ut i världen och vara den som ska ta ansvar. Vi hade bland annat som uppdrag att skydda serbiska byar, och om inte vi hade gjort det, vem hade gjort det då?
Jesper återvände till både Sverige och radion, men lockades tillbaka när Försvarsmakten startade projektet Combat Camera, där han erbjöds vara en av tre teamchefer. Och sedan dess har han varit Försvarsmakten trogen, som informationschef för den nordiska stridsgruppen, som rådgivare till informationsdirektören och överbefälhavaren, och nu, som pressekretarere.
– För mig är det nog viktigt att arbeta för en organisation som jag tror på, och det har jag gjort både hos Sveriges Radio och hos Försvarsmakten. Båda har som yttersta uppdrag att jobba för vår demokrati, och det är något jag är väldigt stolt över att vara en del av. Det låter lite svulstigt, men det är så det är. Jag skulle ha svårt att jobba med något utan en djupare mening.