Tatueringen en hyllning – och ett farväl
Men den här säsongen som tränare, för han tränar också Trosa Edanö, blir hans sista i de här trakterna.
‒Om ungefär två veckor flyttar vi till Dalarna, till Insjön. Min sambo har fått ett jobb på Claes Ohlsson, och deras huvudkontor ligger där. Så vi flyttar upp hela familjen. Det ska bli väldigt spännande.
Beslutet togs i december, och de kände att det här var ett bra läge.
‒Men jag kommer köra klart som tränare säsongen ut, får pendla lite. Man avslutar det man åtagit sig. Men vi tänkte att vi tar den här chansen att testa något nytt nu när barnen fortfarande är små, och trivs vi inte, ja då är det bara att flytta hem. Men jag har alltid haft en förkärlek till Dalarna.
Hans tatuering på vaden blir därför både en hyllning till Sörmlandslaget, som klarade att ta sig till final i distrikslags-SM, och ett farväl.
Han har själv ett förflutet som målvakt, och har spelat i de flesta lagen i Sörmland. Första tränaruppdraget fick han av en ren slump.
‒Staffan Gustavsson, sportchef i Gnesta, kom in på Optimera där jag jobbar och hörde mig och några killar snacka om innebandy. Så kontaktade han mig och hörde om jag skulle vara intresserad av att träna deras herrar i division 2 – och det var jag såklart.
Men uppdraget fick avbrytas när Davids dotter blev hjärtsjuk.
‒Jag har förstått efterår att det är något av en solskenshistoria, att vi hade tur. Hon var uppskriven för transplantation men det slutade med att hon inte behövde någon, tack vare medicinering och duktiga läkare. I dag mår hon bra.
Efter några månader blev han kontaktad av Trosa Edanö, som hörde om han inte vill spela där.
‒Jag kände att det kunde funka, det var fem minuter till hallen så jag kunde snabbt ta mig hem om något skulle hända, säger David.
Nu är han inne på sitt fjärde år i föreningen.
‒Jag började att träna juniorer och utvecklingslag på killsidan innan jag blev tillfrågad om jag ville träna damlaget också. Jag har trivts väldigt bra. Så fick jag frågan om jag ville träna distriktslaget, länets P16-lag, och blev väldigt hedrad.
Ett lag från hela Sörmland sattes ihop, som kunde representera distriktet i SM.
‒Det är härliga killar, både på och utanför plan. För mig har det varit ärofyllt att vara deras tränare. Och det var väl lite i den andan den här idén kom till.
David bestämde sig för att om killarna tog medalj i SM, skulle han hedra dem med en tatuering. När han berättade för dem blev de förtjusta.
‒Det tyckte det var kul, och så har de flesta andra reagerat.
Han fick snart boka tatueringstid.
‒Det är första gången Sörmland tagit sig till final, och det förtjänar att hyllas. Jag är övertygad om att jag om några år kan luta mig tillbaka i soffan och se flera av de här killarna i landslaget och på supernivå. Det är verkligen en speciell trupp.