De senaste åren har Hans Estvik, tillsammans med vännen och kollegan Lars Karlsson, ställt ut i en av hamnbodarna i Nyköping. I år var inget undantag.
– Det blir en del jobb, vi är på plats varje dag och tar emot besökare. Men väldigt roligt är det.
Under sommaren har Hans även haft en utställning på Ekenäs kvarn mellan Flen och Nyköping.
Han är inte mycket för att marknadsföra sig själv, känner sig lite obekväm med uppmärksamhet.
– Att ställa ut känns inte alls lika lustfyllt som skapandet. Jag behöver nästan någon som drar. Det är därför perfekt att ställa ut med någon annan, som Lasse, eller att bli tillfrågad, som av Ekenäs kvarn.
Det är först på senare år han känt att det är konstnär han är.
– Det har känts som en väldigt ambitiös etikett att sätta på sig själv.
Det var egentligen när han flyttade till gården utanför Stigtomta 1998 som det hela föll sig naturligt. Här fanns möjligheten att gå ner i arbetstid, jobba deltid och med projekt, vilket gav mer tid åt skapandet. Och man skulle kunna säga att hela gården är en del av Hans konstnärskap, för här finns flera av hans skulpturer, här har han två ateljéer, en för sommaren, en för vintern, som båda är fyllda med verk, och ett litet galleri. Här har han byggt sig en egen liten värld, precis som han vill ha den.
Han har byggt lusthus, dass och växthus, satt in fönster i sommarateljén i gårdshuset, byggt om huset, och allt med samma prägel som hans konst.
Som liten tyckte Hans om att plocka sönder sina leksaker, och fick då höra att ingenjör, det var nog ett yrke för honom. Uppmuntran skapade ett intresse, och ingenjör blev han också.
– Jag har mest jobbat med styr- och reglerutrustning för kraftverk.
1980 gick han sin första kurs i grafik, och det är fortfarande något han ägnar sig åt. Men med åren har skrotkonsten fått en allt större plats.
– Jag såg för cirka 20 år sedan en utställning som fyllde hela konstmuseet i Västerås, av Ture Albert Andersson. Han jobbade på ASEA, och gjorde skulpturer av skrot, av skräp han fick plocka med sig därifrån. Det var där jag fick inspiration att börja skapa av skrot. Jag tycker verkligen om att försöka skapa något spännande och vackert av material som de flesta kastar bort.
Hans gör skulpturer, många båt- eller fågelliknande, av bland annat maskstungna träbitar, konservburkar, fjädrar. I hans ateljéer finns det högar och lådor fulla med material som han samlar på sig, och det kan vara allt från rostiga metallbitar till en snörstump som gör att Hans skaparlust väcks.
– Man vrider och vänder på något, funderar och ser vad som kan växa fram. Det är lite som det här med att vara konstnär för mig.