Passande nog är det strålande solsken dagen då Heimo intervjuas. Solens strålar gör den inglasade balkongen till ett veritabelt växthus.
‒Här trivs våra växter året runt, säger Heimo och stryker fingret över ett pelargonblad. Den har haft blad hela vintern.
När Heimo Zinko flyttade hit efter en inbjudan om som gästforskare från Studsvik 1970, fastnade han och familjen här.
‒Det blev så. Livskvaliteten var bra här, alla trivdes. Så vi stannade.
Han är född och uppvuxen i Graz i Österrike, yngst av en syskonskara på fyra. Redan tidigt hade Heimo Zinko en fallenhet för matte, natur och fysik.
‒Jag tyckte det var enkelt...man behövde inte lära sig utantill, bara förstå.
Han fortsatte på den inslagna banan, ända till en professorstitel.
‒Det var under studietiden jag träffade min fru, vi umgicks i samma kretsar. Hon bodde på vägen till universitetet, så det var lätt att hälsa på, säger han och ler.
Men efter studierna fick de söka sig utomlands, i Österrike fanns vid den här tiden inte särskilt många jobb inom området. Heimo och Britta flyttade till München, där Heimo hade fått tjänst på institutet för plasmafysik.
‒Vi undersökte olika sätt att producera el i kärnkraftverk.
Heimo vidareutbildade sig också inom solenergi, och efter några år bjöds han alltså in till Studsvik.
‒Under samma årtionde var det oljekris, och så hamnade kärnkraften under en del diskussion, och man kom senare fram till att man skulle avveckla när det var möjligt. Då låg solenergi i tiden, och Sverige låg i den absoluta toppen vad gällde forskning och utveckling på den fronten, och Studsvik var en del av det.
I början på åttiotalet breddades verksamheten och man satsade också på fjärrvärme.
‒Sverige hade lätt att producera billig biomassa, solenergi sågs som dyr. Vår forskning låg före sin tid. I dag är Sverige omsprungen av exempelvis Danmark och Tyskland när det gäller solenergi, och Kina avancerar allt mer. De har de möjligheter till massproduktion som kan göra solenergi billigare.
På 90-talet startade Heimo och en Studsvikkollega eget företag, ZW Energiteknik, som anlitades som konsulter inom fjärrvärme och solenergi och på 2000-talet blev han även professor för Energisystem vid Linköpings Universitet.
Men förutom arbetet, har Heimo hängivet ägnat sig åt sitt stora intresse – musik.
‒Jag insåg tidigt att vi behövde andra sätt än arbetet för att få fler vänner här. Det var ett sätt att integrera sig. Jag sökte mig till kör, Allhelgonakören där både jag och min fru sjunger än i dag, och till orkester.
Heimo har spelat fiol sedan han var åtta år, och spelar andrafiol i Filharmoniska sällskapet, och är också med i Kammarmusikföreningen. I den tidigare har han varit ordförande, i den senare sitter han fortfarande i styrelsen.
‒Fritiden ägnar jag också åt att skriva lite grann. Jag har skrivit mängder med vetenskapliga texter genom åren. Kanske skriver jag något annat i framtiden, men vi får se. Det blir mest för byrålådan.