Leif ”Bävern” Andersson blev medlem i FRO (Frivilliga Radioorganisationen) 1971. Ganska omgående startade han tillsammans med några andra FRO-are en avdelning i Eskilstuna. Den gick i träda efter ett par år men Leffe gjorde ett nytt försök 1974 och tog hjälp av Försvarsmakten med att få listor på utbildade signalister och sambandspersonal. Med dessa listor som grund bjöd han in till informationsmöte och rekryterade bland annat mig. Eskilstunavdelningen återstartades och Leif var ordförande fram till 1980. Han var materielförvaltare i avdelningen mellan 1979 och 1994 samt innehade samma befattning i krets Södermanland 1979-1986. Leif var även ledamot i FRO:s centrala materielutskott 1983-1990. Han var ställföreträdande kretschef 1990-1994 och representerade förbundet vid riksstämmorna 1988-2000.
En av Leifs passioner var sambandsmateriel. Det märktes om man besökte honom i bostaden. Vardagsrummet var belamrat med reservdelar som skulle användas för att reparera eller bygga om radiostationer. Han lyckades övertala två av sina hyresvärdar om att få sätta upp antenner för civilt och militärt samband på hustaken. När han gick ut i luften var det under signalerna SM5FUR och SL5ZYM. Leif nöjde sig inte med medlemskapet i FRO, han var även en hängiven medlem i Eskilstuna Sändareamatörer ,ESA. Där var han hustomte och engagerad i anordnandet av den i Norden med omland uppskattade årliga radiomässan.
När Leif flyttade i slutet av 1990-talet städade han bort radiomateriel från bostaden och ordnade en förrådslokal åt förbundet som tillika kom att bli Leifs radioverkstad och schack.
Leif deltog i portabeltester och rävjakter. Han försåg hemvärnet med lätt sambandsmateriel genom kristallbyte i Ra 175. Han modifierade generatorn till Ra 200 så att den kunde anslutas till ett bilbatteri. Övriga radiostationer som upptog Leifs intresse var Ra 105, 120, 130, 145 och 200.
Tillsammans med Eskil Ward SM5LSH konstruerade Leif det som kom att benämnas Agriantenn och finns beskriven i ett tidigare nummer av FRO-Nytt. Utgångsmaterielen var tråd till elstängsel i hästhagar.
Leif var en stor entreprenör i fråga om utveckling och ombyggnad av materiel för hemvärnets samband.
Han var sambandsbefäl i hemvärnet i Flen. När kompaniet lämnade Öja ordnade Leif så att FRO fick utnyttja den tidigare LOPRA-lokalen till föreningslokal för FRO och Flens Radioamatörer.
När Leif inte ägnade sig åt radiomateriel så brukade han åka och hälsa på FRO:aren och meteorologen Lars Bosaeus med katten Frosse. De tillbringade ljumma sommarkvällar med fiskespö i hand vid någon skogssjö i Dalarna. Det märktes att det blev en stor förlust för Leif när Lars gick bort.
Leif hade ett annat naturintresse och det var svampplockning som han odlade med glädje.
I februari släcktes livslågan efter en tids sjukdom.
Leif hade ett varmt hjärta och vi saknar honom.
Ulf Nilsson